Strömsunds kommun inför nu nya soptunnor för plast och papper. Samtidigt ska både dessa och tunnan för övrigt avfall bara tömmas var sjätte vecka. Det låter kanske bra i ett beslutsunderlag – men frågan är om någon faktiskt har tänkt igenom hur det fungerar i verkligheten.

I en glesbygdskommun som Strömsund bor många med långa infarter, branta backar och betydande avstånd till vägen där tunnorna ska ställas ut. Redan i dag är sophanteringen ett tungt moment för många. Allra helst de äldre. Nu ska fler tunnor hanteras, och de ska dessutom stå i upp till sex veckor mellan tömningarna.

För barnfamiljer och hushåll där mycket förpackningar och blöjor samlas är det inte svårt att räkna ut vad det innebär. Plast, papper och restavfall fyller snabbt en tunna. När hämtningen bara sker var sjätte vecka riskerar resultatet att bli överfulla kärl, ohygieniskt och frustration i stället för miljönytta.

De flesta vill sortera sitt avfall och bidra till ett bättre miljöarbete. Men systemen måste vara rimliga och anpassade efter verkligheten. Det som fungerar i tätorter fungerar inte alltid lika bra i en glesbygdskommun.

Därför borde Strömsunds kommun visa större flexibilitet. De hushåll som har långt att dra sina tunnor eller andra praktiska hinder borde kunna få dispens och behålla sina nuvarande lösningar samt att de som behöver tömma mer frekvent får möjlighet till det.

Miljöarbete kräver medborgarnas vilja att delta. Den viljan riskerar man att slita på om besluten upplevs som verklighetsfrånvända.

Frågan är enkel: ska sophanteringen fungera i teorin – eller i människors vardag?

Uppgiven

Läsartext upplagd av Barbro Ericson