Gärdnäsbussen – vilken allservice

nyheter

På 50-talet fanns inte många bilägare ute i byarna och för det mesta fick de ta bussen. I min hemby Övre Lillviken minns jag som barn hur spännande det var när Gärdnäsbussen kom och stannade till vid mjölkbryggan intill. Då såg man ju i alla fall någon människa i farten för annars va inte de vanligt i den lilla byn. Det var chaufför Larsson som körde bussen och han ställde upp och hjälpte till med all möjlig service för att hjälpa byborna. Han fick i uppdrag att gå på Apoteket och hämta ut medicin, han ombads att köpa någon veckotidning, ett tips skulle lämnas in, för att räkna upp några saker som han hjälpte till med, utöver att vara busschaufför.

Att åka buss på den tiden kändes inte så trevligt för det luktade diesel, dåliga fjädringar och säten som gick att jämföras med parkbänkar av trä. Och det värsta var ju att var och varannan gubbe satt och rökte. Resan gick inte snabbt och att hålla sig till någon tidtabell tror jag inte existerade. Inte i någon närmare omfattning i alla fall. Vid varje mjölkbrygga blev det stopp för att lasta krukorna, något som låg i chaufförens ansvar.

Ja bussen som hade utgång från Gärdnäs gick via Lidsjöberg, in till Siljeåsen, Övre Lillviken över Alavattnet ner till Strömsund. Efter vägen plockade chauffören upp postväskor som byborna hade hängt upp på en träställning. När bussen närmade sig väskan, öppnade chauffören sidorutan och sträckte ut armen för att ta väskan under farten. Att sänka farten var det knappt någon som gjorde. Vid något tillfälle berättades att det var blåsigt väder och för att inte postväskan skulle blåsa av ställningen hade man bundit fast den med ett snöre. När chauffören gjorde som alltid, öppnade fönstret, räckte ut armen för att fånga väskan i farten så lossnade inte väskan utan chauffören bröt armen. Här gällde inget arbetarskydd eller tanke bakom handlingen.

När bussen gick den dagliga turen mellan Gärdnäs och Strömsund tur och retur så åkte byborna med, det transporterades mjölkkrukor och allt annat gods. Det transporterades också smågrisar i spjällådor av trä och ibland en och annan get samt gods från affärer i övrigt.  De tomma mjölkkrukorna kom tillbaka och postväskorna med innehåll slängdes ut vid respektive mottagare. Ja all service var koncentrerad kring bussen som gick mellan byarna.

Här visar vi dagens fantastiska bussar som rymmer allt från toalett till airekondition och sätena är som fåtöljer, några jämförelser. På bild Douglas Forsberg Strömsund med några bussar från hans busspark.

Chaufför Larsson var en fantastisk person på många sätt, han uppges ha haft ett gott hjärta och ville hjälpa folket i glesbygden som inte själva kom så ofta till Strömsund. Han ställde upp för att uträtta ärenden, att hämta ut medicin på Apoteket, att köpa veckotidningar eller att lämna in tipset. Han hjälpte till med vad han blev ombedd om. Men när han gick i pension och slutade kom andra chaufförer in i hans ställe och nu blev det också andra rutiner. De vägrade att uträtta bybornas ärenden, det ingick inte i deras tjänst. Så där slutade vad byborna var bortskämda med.

Vid något tillfället skulle det visas film på Talludden i Nedre Lillviken och som sagt, få hade bil på den tiden. Då frågade de Larsson om han kunde köra dem ner till byn för att få se filmen. Inga problem, det var bara att hoppa på bussen och så gick färden till Talludden.

Det där med postväskan var något speciellt, när den kom till byarna och posten delades ut i olika hem, så var det som julafton. Det var lite stort och ansvarsfullt att få hantera posten som kom. Då stod byborna uppställda runt köksbordet där posten sorterades, mannen i huset delade ut posten, aldrig att jag såg någon kvinna göra det. Mannen läste på försändelserna-breven med hög röst namnet på mottagaren och personen i fråga gick fram och tog emot posten och därefter gick tillbaka från bordet. Så gjordes i de allra flesta byar där det inte fanns postkontor. Skulle någon ta ut pengar från postsparbanksboken skickades den med postväskan och efter någon dag kom pengarna. Vilken service det va på den tiden och aldrig att det hördes något om stölder eller andra brott runt posthanteringen.

Ja det här var ännu ett minne från min barn- och ungdomstid. Inga märkvärdigheter här inte! Jämför dagens situation.

Visningsbilden på en liknande buss är tagen i samband med att vi elever och lärare från Ekonomilinjen i Strömsund åkte på studiebesök till Sundsvall. Det kan ha varit försommaren 1962.

Text o arkivbild: Barbro Ericson