Robin Engström tillsammans med sina fyra barn. Fr.v Juni, Alfons, Frasse och Kian.

Vad gör du nuförtiden? Soliga hälsningar från Spanien

nyheter

Flytten till Spanien
Mitt namn är Robin, jag är född 1992 och uppvuxen i den vackra Strömsunds kommun. Livet välsignade mig med mitt första barn 2017, följt av mitt andra 2018 och mitt tredje 2019. År 2021 väntade vi ett fjärde barn, och det var då jag kände en stark längtan efter förändring och äventyr. Beslutet att flytta till Solkusten i Spanien var både spännande och skrämmande, men jag visste att detskulle ge oss alla en chans att uppleva något nytt och fantastiskt. Nu, när vi ser tillbaka på vår resa, är jag tacksam för den rika mångfald av kulturer och upplevelser vi har fått ta del av, och jag ser fram
emot att dela dessa minnen och insikter med er alla. I januari 2021 började tankarna gro om att lämna allt bakom oss och starta ett helt nytt kapitel långt från Strömsund. Efter en period av turbulens och osäkerhet kände jag en stark längtan att ge mina barn något bättre, något som kunde fylla våra liv med glädje och möjligheter.

.

Beslutet växte sig starkt inom mig och inom loppet av bara en och en halv månad satt hela familjen på ett flygplan, på väg mot ett nytt äventyr i Spanien. Med pirrande förväntan och en gnutta nervositet insåg jag att vi lämnade allt vi kände till för att omfamna det okända. Det var början på något stort och spännande, en resa som skulle förändra våra liv för alltid. Efter att vi landat i Spanien och installerat oss i vårt provisoriska Airbnb-boende, började vi utforska vår nya omgivning. Den första veckan fylldes av spännande upptäckter och nya intryck när vi lärde känna vår nya miljö. Kort därefter började jag söka arbete med stor entusiasm. Till min glädje fick jag snabbt napp och började arbeta redan två och en halv vecka efter vår ankomst. Trots att jag aldrig tidigare hade jobbat inom detta område, kastade jag mig in i mitt nya jobb på ett callcenter med stor nyfikenhet och energi. Det visade sig vara en riktig fullträff för mig, då jag alltid har älskat att testa nya saker och utmana mig själv. Arbetsdagarna flög förbi och jag fann mig snabbt tillrätta i min nya roll. En av de största utmaningarna med att bo i Spanien har utan tvekan varit språket och byråkratin. Till att börja med är spanjorerna i regel inte särskilt bra på engelska, och även de som kan engelska föredrar ofta att inte använda det. Men tack vare dagens digitala hjälpmedel har jag lyckats navigera genom vardagen med hjälp av Google Translate och översättningsappar.

.

När det kommer till byråkratin är situationen en helt annan än i Sverige. Här är digitaliseringen nästan obefintlig och pappersarbete dominerar. I stället för att ha allt samlat under ett tak, som vi är vana vid hemma, är alla myndigheter utspridda, vilket innebär att man ofta får resa från kontor till kontor för att hantera viktiga ärenden. Detta kan ibland kännas som en aldrig sinande labyrint av dokument och stämplar. I Sverige har vi varit bortskämda med enkel och smidig administration, så denna förändring har varit en riktig kulturkrock. Trots allt är detta något man vänjer sig vid med tiden, och det som först kändes som en oöverstiglig utmaning blir till slut en del av vardagen. Utmaningarna har hjälpt oss att växa och anpassa oss, och de har gett oss en ny uppskattning för den spanska livsstilen.

.

När jag hade fått en fast anställning blev det mycket enklare att hitta ett permanent boende. Vid vår ankomst till Spanien bodde vi först i Benalmádena, en charmig stad 1,5 mil utanför Málaga. Men snart hittade jag ett prisvärt och funktionellt hem inne i Málaga, och vi kunde flytta dit. Vår nya vardag var fantastisk, och miljön här i Spanien visade sig vara mycket bättre för barnen. Spanjorerna är verkligen kärleksfulla och de älskar barn; alla hjälper varandra på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige. Medan jag arbetade var barnen hemma med sin mamma, och vi tog ofta chansen att göra saker tillsammans på helgerna.

.

Tiden flög förbi, och den 15 juli föddes vårt fjärde barn på barnsjukhuset i Málaga. Denna upplevelse blev en minnesvärd prövning. Först ville sjukhuset inte ta emot min sambo eftersom hon hade tappat sitt ID-kort, och utan ID ville de inte ge henne vård. Efter 15 minuters intensiv diskussion i receptionen insåg de till slut att de inte hade något val. Förlossningen var en annan stor kontrast mot vad vi var vana vid i Sverige. När det väl var dags fylldes rummet med undersköterskor och läkare – totalt åtta personer var närvarande. Fem minuter senare kom en polispatrull in på förlossningen för att utreda min sambos identitet. Vi blev kvar på sjukhuset i fem dagar eftersom de inte kunde släppa ut bebisen utan giltiga dokument. Men efter mycket om och men gick de med på att släppa ut oss, på villkor att vi senare skulle komma tillbaka med giltig ID-handling för min sambo. Det blev en pressad tid eftersom vi bara hade 30 dagar på oss att registrera barnet i landet, och alla dessa papper behövdes. Lyckligtvis löste sig allt dagen innan deadline, och den utmaningen blev till slut ett minne blott.

.

Men med tiden började vi landa i vår nya tillvaro, och jag började se över möjligheterna att hitta ett bättre betalt arbete. Trots att jag hade ett extra jobb som poolskötare och trädgårdsmästare var det svårt att få ekonomin att gå runt. Efter ett år på mitt första jobb bytte jag till ett annat företag som
erbjöd en betydligt bättre grundlön. Detta förändrade vår situation avsevärt. Det nya arbetet var på ett internationellt företag, där jag såg stora möjligheter att klättra i karriären. Efter bara sex månader blev jag befordrad till en position som utbildare/trainer, och ytterligare fem
månader senare avancerade jag till Teamleader. Det var ett otroligt spännande arbete där jag hanterade projekt och anställda från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Österrike, Tyskland och Spanien. Idag har jag varit med företaget i två år och tre månader, och varje dag bjuder på nya utmaningar och möjligheter. Resan från osäkerhet till stabilitet har varit en fascinerande och lärorik upplevelse, och jag
ser fram emot vad framtiden har att erbjuda.

.

Under tiden vi har bott i Spanien har jag haft förmånen att lära känna otroligt många människor. Några av dem har blivit som en egen liten familj här nere – fantastiska individer som alltid finns där för varandra och stöttar varandra på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige. Detta är en del av den
spanska kulturen som vi verkligen har tagit till oss. Jag har också fått många spanska vänner, och det råder ingen tvekan om att de alltid ställer upp när man behöver hjälp. Den finaste egenskapen med livet i Spanien är att alla är som en enda stor familj. Det finns inget utanförskap här; alla är lika mycket värda och behandlas med samma värme och respekt.

.

Att leva i denna gemenskap har varit en otroligt berikande upplevelse, och det har lärt oss så mycket om vänskap och solidaritet. Varje dag påminns vi om hur viktigt det är att ha ett starkt socialt nätverk, och vi är tacksamma för den kärlek och stöd vi fått från våra nya vänner. År 2023 flyttade vi tillbaka till Benalmádena, och denna gång var det som att vinna på lotto. Istället för att trängas i en liten enrumslägenhet fick vi möjlighet att hyra en rymlig lägenhet med tre sovrum, två badrum, ett stort vardagsrum, ett separat stort kök, tvättrum, terrass och en stor gemensam innergård
med tre pooler. Och det bästa av allt – bara 50 meter från stranden!

.

Att få tag på en sådan bostad kändes som en omöjlighet, särskilt med de skyhöga priserna och konkurrensen från turist uthyrningar. Men vem lyckades ordna denna dröm åt oss? Jo, min chef från mitt första arbete. En person som har stöttat mig och mina barn genom allt, och som har blivit en del av vår spanska familj. Detta är ett stort bevis på den starka gemenskapen vi har här – istället för att hyra ut lägenheten för det dubbla priset, var det viktigare för dem att vi fick det perfekta boendet.

.

Jag kommer alltid att vara tacksam för denna osjälviska gest. Benalmádena är verkligen den bästa platsen att leva på när man har barn. Det finns otaliga aktiviteter för barnen, och vår nya hemstad erbjuder en trygg och stimulerande miljö för hela familjen. Att bo här har förbättrat våra liv på så
många sätt, och vi känner oss otroligt lyckligt lottade.

.

När vi väl hade flyttat in i vår nya lägenhet började tiden närma sig för vår äldsta son, som då var sex år, att börja skolan. Det var dags att ordna med skolgången, så jag skrev in honom och hans två yngre syskon på en spansk skola. I september samma år drog skolan igång, och barnen kastades in i en miljö där alla pratade spanska, trots att de knappt kunde ett ord av språket. Jag beundrade deras mod och anpassningsförmåga enormt, för de klarade utmaningen galant. De älskade skolan och hade snabbt skaffat sig många fina vänner. Skolpersonalen var helt fantastisk och gjorde integrationen smidig och snabb för barnen. För mig själv var det en utmaning att delta i föräldramöten och boka uppföljningsmöten om barnens
framsteg i skolan. Vid dessa tillfällen tog jag med en vän som kunde översätta och hjälpa mig att kommunicera. Trots språk hindret löste sig allt mycket bra. Det är verkligen beundransvärt hur snabbt barnen lärde sig det nya språket. Nu pratar de svenska, engelska och spanska – en erfarenhet som kommer att vara ovärderlig för dem i framtiden.

.

Födelsedagskalas och andra firanden är en stor del av livet i Spanien, och de älskar att fira stort. Ett vanligt barnkalas är inte alls som i Sverige; här är alla bjudna och kalaset pågår i minst fem timmar. Gemenskapen är otroligt varm, och alla samlas för att fira tillsammans. Det är en underbar kultur av fest och samhörighet som vi har fått förmånen att få uppleva och bli en del av.

.

I januari 2024 tog jag och barnens mamma beslutet att separera. Hon flyttade tillbaka till Sverige och tog med sig vår yngsta och äldsta son, medan jag blev kvar i Spanien med vår dotter och näst äldsta son. Vi började ett nytt liv tillsammans, och hela vår värld förändrades. Det blev en fantastisk tid där vi kunde göra mycket mer, saker som varit svårare att genomföra med fyra barn. Skoldagarna blev längre så att jag kunde arbeta som vanligt, och barnens integration i skolan tog fart på riktigt. De började plötsligt prata mycket mer spanska och fick möjligheten att delta i extra aktiviteter som sport och teater. De stortrivdes med sin nya tillvaro.

.

Men bara fyra veckor senare fick jag, med en dags varsel, flyga tillbaka till Sverige för att hämta vår yngsta och äldsta son tillbaka till Spanien. Även denna gång blev jag påmind om hur underbara vänner jag har här, som snabbt kunde hoppa in och ta hand om de barn som var kvar i Spanien. Efter en femdagars resa landade vi återigen i Spanien, och där började ännu ett nytt kapitel i livet – nu som ensamstående förälder till fyra barn.

.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände viss oro inför denna uppgift, men till min förvåning blev det inte ens en utmaning. Barnen mådde fantastiskt bra och skolan välkomnade sonen tillbaka med öppna armar, trots att det egentligen inte fanns plats. Jag hittade snabbt ett dagis för min yngsta son och kunde återgå till mitt arbete.

.

I denna väldigt speciella situation kände jag en oerhörd tacksamhet för att vi valt att bo här. Med gråten i halsen såg jag hur skolan och alla föräldrar gick ihop för att hjälpa oss. De samlade ihop kläder, leksaker, och skor till barnen – alla deras behov blev tillgodosedda och mer därtill. Detta
fantastiska stöd och gemenskap har gjort vår resa mycket lättare och bekräftar att vi är på rätt plats.

.

Idag är jag lyckligare än någonsin. Jag har möjligheten att ge mina barn det fantastiska liv som jag alltid drömt om. Med många fina vänner och föräldrar omkring oss är våra dagar fullproppade med roliga aktiviteter, och jag har aldrig tidigare sett mina barn så lyckliga. De har skaffat sig massor av vänner, och vi blir ständigt inbjudna till olika aktiviteter. Om det inte är ett kalas, är det en vanlig dag där barnen leker i parken tillsammans.

.

Och när jag säger park, menar jag inte en vanlig svensk lekpark. Att leka i parken här innebär så mycket mer. Det finns en stor sjö där barnen kan mata fåglar, flera olika lekparker varav en är enorm, och många platser där de kan leka bland palmerna. Det finns en stor restaurang med en
barnanpassad miljö, komplett med en hoppborg, karuseller och en avsedd plats full av leksaker. Listan kan göras lång. Eller så går vi bara 50 meter för att sätta oss på stranden, där barnen kan springa fritt, bygga sandslott eller bada.

.

Om vi vill vara riktigt lata så går vi bara in på innergården och badar i poolen. Vi har en pool som är öppen året om medan de två andra poolerna har öppet Juni – Augusti. Vi har bott här i tre år och det finns fortfarande mycket vi inte hunnit med. Det finns så otroligt mycket för barnen att göra, och de lever verkligen ett drömliv. Idag pratar de så mycket spanska att jag som förälder inte alltid förstår vad de säger. Men även jag har börjat få grepp om språket, tack vare att det nu fyller vårt hem.

.

Med alla dessa upplevelser och möjligheter känner jag en djup tacksamhet. Vi har hittat vår plats, och att se mina barn lyckliga och engagerade är den största belöningen av alla. Varje dag är ett nytt äventyr, och jag kan inte vara mer nöjd med livet vi har skapat här.

Så vad är min slutsats av denna historia som jag försökt hålla väldigt kort?

Min slutsats är att Spanien är ett land som är bättre på så många sätt även om det finns många nackdelar också. Men när vi
pratar om människor, gemenskap och kärlek så är det en dröm att bo här. Vi är en stor familj allesammans, utanförskap existerar inte om man inte själv väljer att dra sig undan. En plats för gemenskap och alltid barnen i centrum. Man kan leva mycket billigare i Spanien och man slipper
framförallt stöka på med vinterkläder under vintern. Utbudet av aktiviteter och nya upptäckter är enorma och kollektivtrafiken går överallt.
Det som är jobbigast med att bo så långt från Sverige är såklart familjen som är kvar i Sverige.

.
Möjligheterna för att kunna hälsa på sin mamma, pappa, bror eller syster är inte lika självklar. Såklart kan man alltid ringa men det blir inte samma sak. Tillgången för snus är begränsad eftersom det inte får säljas snus i andra EU-länder. Så om man är snusare så kan det ställa till det litegrann, men man hittar såklart sina vägar för att få även detta levererat hit med människor som flyger. I matväg så saknar man mest en riktigt god falukorv. Men detta är inget hinder eftersom det finns även butiker som säljer svensk mat. Det är såklart en prisfråga eftersom det inte är så billigt att köpa svenska produkter. Men möjligheten finns alltid.

.
Något som skiljer sig med skolan här och i Sverige är att här får du skicka med matlåda och vätska med barnen. Om du har förlängd skoltid som mina barn har idag så får de också mat i skolan. Men detta till en extra kostnad. Sjukvården är fantastisk här, här lämnas ingenting åt slumpen. Och en fördel med sjukvården är att den är gratis även för oss vuxna. Iallafall för oss som arbetar och betalar skatt. En annan stor skillnad är att här finns inte barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag med mera. Det finns vissa undantag för att man ska kunna få ekonomiskt stöd om man har 3 barn eller mer. Men då ska du verkligen ha en dålig inkomst för att kunna få stöd. Så det är också en sak som man var väldigt
bortskämd med i Sverige. Tandvården är något som man också får bekosta själv här, tack och lov så rör det sig inte om några jättesummor om man behöver uppsöka tandvård.

.
Men efter att ha vägt för och nackdelar mellan länderna så är det inte svårt att välja. Spanien är en solklar vinnare om man vill ha livskvalitet. Att se barnen växa upp med den fantastiska gemenskap, att se lyckan glittra i deras ögon. Det finns ingenting som vinner över det. Om jag någon gång flyttar tillbaka till Strömsund så är det för korven på OKQ8 på Flata.

Text och foto: Robin Engström

Upplagd text: Cathrine Blixth