Större omfördelning behövs inom det kommunala utjämningssystemet

nyheter

Det kommunala utjämningssystemets syfte är att alla kommuner ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar, även om det är stora skillnader när det gäller skatteinkomster, befolkningssammansättning och geografi, uppges i ett pressmeddelande.

Eventuella skillnader i kommunalskattesats ska alltså spegla skillnader i ambitionsnivå och effektivitet, inte vara uttryck för olika ekonomiska förutsättningar.

Det är riksdagen som har beslutat att Sverige ska ha ett utjämningssystem, samt vilken uppgift det ska fylla. Riksrevisionen har granskat om systemet fungerar som riksdagen beslutat.

Granskningen visar bland annat att systemet inte fullt ut kompenserar för alla kostnadsskillnader som beror på olikheter när det gäller befolkningssammansättning eller geografiska förutsättningar – trots att det är meningen att så ska ske.

Kommuner med stor yta, få invånare och liten andel som bor i tätort underkompenseras inom samtliga verksamhetsområden som ingår i kostnadsutjämningen. Av landets 290 kommuner är 245 underkompenserade, enligt våra beräkningar.

Under 2017 utjämnades kostnadsskillnader till ett nettobelopp på 7,2 miljarder kronor. Om systemet hade fungerat som riksdagen avsåg borde summan istället ha hamnat på 10,8 miljarder kronor.

– Det är stor skillnad mellan de kommunala skattesatserna, från 29,18 kronor i Österåker till 35,15 i Dorotea. Riksrevisionens bedömning är att det till stor del beror på att kostnadsutjämningen inte fungerar som den ska, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Riksrevisionen konstaterar att regeringen för en tid sedan lämnade en proposition med förslag om att kostnadsutjämningssystemet utvecklas i den riktning som Riksrevisionen rekommenderar. Riksdagsbehandlingen av den aktuella propositionen pågår.

Om riksdagen säger ja till regeringens förslag ökar omfördelningen till 9,3 miljarder kronor år 2020. Riksrevisionens beräkningar visar att detta inte räcker för att åtgärda de identifierade bristerna eftersom kommunala kostnader i kommuner med stor yta, få invånare och liten andel som bor i tätort fortfarande underskattas systematisk.

– För att systemet ska kunna fungera i enlighet med riksdagens intentioner behöver omfördelningen öka mer än vad regeringen föreslår. För att göra detta behöver det tas fram ett bättre underlag över kostnader för kommunal service i områden med glesare bebyggelse, säger Ulf Andersson, projektledare för granskningen.

Rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar att:

• kostnadsutjämningen utvecklas så att den i större utsträckning utjämnar för kostnadsskillnader som uppstår på grund av kommunernas yta, antal invånare och befolkningsförändringar samt för storstädernas och de storstadsnära kommunernas socioekonomi
• systemet även omfattar biblioteksverksamhet och kommunal vuxenutbildning
• regeringen utreder för- och nackdelar med att utvidga kostnadsutjämningssystemet till att gälla fler skattefinansierade verksamheter
• överväga om delar av strukturbidraget kan avvecklas
• regeringen ger Tillväxtverket i uppgift att förvalta utjämningssystemet.