Matti och Signe utanför stugan i Pålvika. Deras lantställe
Slet ont i 50 år hos Bolaget – Fick guldnål och sparken vid fyllda 65
nyheter
2021-04-21 Då fortsätter vi att plocka fram händelser från förr i tiden. Den här artikeln handlar om makarna Signe och Matti Mattsson från Siljeåsen. Ett strävsamt par där Matti grämdes över att ha blivit uppsagd när han fyllde 65 år. Han som jobbat och slitit åt Bolaget i 50 år behövdes inte längre.Då tar vi delar ur en intervju 1967 där Matti Mattsson berättar om hur han slitit ont i skogsarbetet och med dålig betalning. Han började med svans och yxa och så småningom köpte han en häst och körde timmer i skogen, i ur och skur. Hans inkomst från skogsarbetet räckte inte utan det var jordbruket med kreatur som räddade familjen med mat för dagen. Där var det i första hand hans hustru Signe som fick dra det tyngsta lasset.
Något som verkligen grämde Matti och som han inte kunde släppa, var att när han fyllde 65 år fick han sparken av Bolaget, så sa man om SCA på den tiden. Det blev ett avslut med en guldnål samtidigt som det blev sparken. Sparken svider mer än något annat, man var inte värt någonting längre. Så uttryckte sig Matti i ett reportage i tidningen, flera år senare.
Han hade slitit hårt i skogen som huggare och hästkörare men betalningen var knaper, det betalades 10 öre per bit. Bitar kunde vara upp till 10 kubikfot. Av den tioöringen skulle han också avlöna en brosslare.
Men det var inte bara besvärligt med allt slit och förtret från Bolaget, nej det var svårt också att driva jordbruk med mjölkkor. Busslinjen till och från Siljeåsen upphörde med åren och för att fortfarande få mjölken till mejeriet skulle den fraktas fram till Gäddedevägen. En vägsträcka på ungefär en mil. De blev lovade kompensation för frakten med ett öre per litern, det rörde sig om 40 liter mjölk. Men det var ingenting som gick i långa loppet. Alla kor såldes utom två som skulle ge mjölk till familjen.
Det framkommer att många människor kände sig utnyttjade och överkörda av ”makthavarna” och hade inget att sätta mot. Ett slit från tidiga morgon till sena kvällen för att få ihop till en dräglig ekonomi.
Det känns vemodigt att ta del av människors öde från förr, så mycket undvarande, så mycket slit och känsla av att inte räcka till. I och med den negativa känslan föddes ångest och hat och känslan av att inte vara värt någonting.
På återseende: Barbro Ericson
Bilden är hämtad från ett arkiv.
