Många patienter och brukare har behov av insatser både från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Enligt lag ska kommunen och regionen gemensamt, och tillsammans med den enskilde när det är möjligt, ta fram en individuell plan för hur insatserna ska samordnas. Sådana individuella planer benämns ofta ”samordnade individuella planer”, förkortat SIP.

Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys har haft regeringens uppdrag att undersöka hur bestämmelserna om individuell plan tillämpas och hur samverkan kan förbättras.

Utvärderingen visar att många som har behov av samordning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte får en SIP. Även personer med omfattande behov, som personer med skadligt bruk och beroende, äldre med psykiatrisk problematik och barn och unga som placeras på SiS- eller HVB-hem blir ofta utan SIP. Användningen varierar också kraftigt mellan olika regioner, kommuner och verksamheter.

– För många som får en SIP stannar arbetet vid ett enstaka möte och ett begränsat informationsutbyte. Det innebär att man inte tar ett helhetsgrepp om personens samlade behov, vilket blir otillräckligt, särskilt för personer med stora och långvariga behov som ofta har svårt att själva samordna sina insatser, säger Linda Hörnqvist, utredare vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

Utvärderingen pekar på flera faktorer som hindrar att SIP används som det var tänkt. Till exempel beskriver verksamheter att det är otydligt när SIP ska användas och vad syftet är, trots många riktlinjer och rutiner. Personal lyfter att brist på tid gör det svårt att planera, genomföra och följa upp SIP på ett bra sätt.

Systemen för dokumentation och informationsöverföring är inte heller utformade för att stödja samverkan, och brist på gemensam digital infrastruktur gör det svårt att kommunicera och samverka effektivt. Lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation har dessutom haft begränsad betydelse hittills, bland annat på grund av tekniska hinder och låg tillämpning.

– SIP är ett viktigt verktyg med potential att bidra med stor nytta, men vår utvärdering visar att syftet alltför sällan nås. För att SIP ska fungera bättre krävs tydligare bestämmelser som tar större hänsyn till den enskildes behov, bättre organisatoriska förutsättningar och resurser för samordning samt gemensamma digitala lösningar som stödjer samverkan, säger Linda Hörnqvist.

Vård- och omsorgsanalys lämnar flera rekommendationer för att stärka tillämpningen av SIP och skapa bättre förutsättningar för samverkan. Myndigheten rekommenderar bland annat att regeringen tydliggör bestämmelserna, utvecklar kunskapsstöd och förbättrar förutsättningarna för informationsutbyte. Kommuner och regioner rekommenderas att stärka sina organisatoriska förutsättningar för samverkan och att utveckla styrning och uppföljning som främjar gemensamt ansvar.