Så tar vi lite gamla minnen

nyheter

När man är barn så finns vissa saker man särskilt lägger på minnet. Bland annat när lapparna bodde i Lillviken och deras renar fanns på skogen. Ante Pålsa bodde i en barack i byn och dit gick jag ibland, för han hade så mycket intressanta upplevelser att berätta om. Han bjöd på kaffe, ja starkt kaffe, med renkött i. Han berättade om sin tid som renägare, hur han och hans familj flyttade från plats till plats.

Inför julen skulle Ante Pålsa göra en finstek med tillredning i ugn,  men i baracken där han bodde så fanns inte de moderna möjligheterna till elspis så han gick upp till John och Märta Näslund i byn. Han tog med sig steken som var inlindad i tidningspapper, eller om det var flera köttbitar vet jag inte, han bad om att få använda deras ugn och tillaga steken. Det skulle ta några timmar innan den var klar, men han sa till dem att inte öppna luckan till ugnen förrän han kom tillbaka. Tiden gick och efter flera timmar så ansåg Märta att nu måste steken vara klar. Hon öppnade ugnsluckan och ut flög glödande tidningspapper runt i hennes nystädade kök inför julen.

Ante Pålsa kom tillbaka efter en bestämd tid och möttes av dystra miner. Hemmets nystädade kök inför julen var fyllt av sotflagor från tidningspappret, från golv till tak. men han påminde till John och Märta om att de skulle ju inte öppna spisluckan, det skulle han göra. Eftersom Märta hade städat inför julen så blev väl inte händelsen så väl accepterad.

Den här händelsen inträffade runt 1955 och på den tiden skulle hela huset vara rejält städat inför julen men Ante Pålsa satte käppar i hjulen.

Ante Pålsa var pappa till JonHenric Anderssons farfar. Å JonHenric känner ju de flesta i vår bygd.

Text: Barbro Ericson

Foto Cathrine Blixth