-Det är väldigt tråkigt det här. All företagsverksamhet vill man ju ha kvar, säger Britt-Marie Strömberg som varit kund under många år.
Rosa kiosken stänger luckan för gott-tobaksavgiften avgörande för beslutet
nyheter
2019-10-31 Det är ytterst ovanligt numera med luckkiosker i Sverige och nu går en av de sista i graven. Tobaksavgiften fick ägarna att tröttna. Kunderna tycker givetvis att det är tråkigt men minnena består efter kiosken som funnits med sedan 50-talet i Strömsund.I Sverige finns endast ett fåtal luckkiosker kvar. Nu stänger även Rosa kiosken i Strömsund som har funnits i närmare 70 år. Kunderna tycker det är tråkigt och ägarna instämmer men med en betungande tobaksavgift så bär det sig helt enkelt inte för ett litet företag att överleva. Kunderna får nu leva på minnena av kiosken som haft utförsäljning under veckan och som idag torsdag stänger luckan för sista gången.
Rickard Andersson och frun Jiraporn har tillsammans ägt och drivit luckkiosken i cirka 10 år. Rickard berättar om anledning till att verksamheten skall upphöra:
-Kiosken har funnits sedan 50-talet så det här känns ju inte så jäkla kul. Det är som det är. Kunderna blir lej men de förstår att vi måste stänga och det är tobaksavgifterna som är direkt avgörande för beslutet. Bara ansökan om att få sälja tobak kostar 9.300 kr i den här kommunen och då vet man inte ens om man får tillståndet. Får man tillståndet så tillkommer ytterligare avgifter. Något som kommunen inte backar på. Man får sälja tobak för hur mycket som helst bara för att finansiera de fakturorna så jag tänker inte betala de summorna till kommunen, det vägrar jag. Det finns ingen anledning för mig att jobba gratis.
Några stammisar som vi träffar utanför kiosken under torsdag kväll berättar:
-Det är väldigt trist att de stänger. Jag brukar svänga in här och köpa snus och korv flera gånger i veckan. Fördelen med att handla här är att man inte behöver gå in i en affär och krångla sig igenom för att komma till tobaksavdelningen.
-Jag tar alltid med mig hunden på en promenad kvällstid och då går vi till kiosken och köper kvällstidningen. Då slipper jag koppla hunden obevakat utanför en butik för att gå in och handla.
-Som liten så fick man med sig en slant hemifrån för att gå hit och köpa lördagsgodis. Det var något mycket speciellt. Man stod på tå på pallen nedanför luckan för att nå upp och sen pekade man på vilka sorter man ville ha.
Text och bild: Cathrin Blixth
