Ringakta inte Norrlands glesbygd

nyheter

I goda tider är det knappast någon som tänker tanken, vad jag ska göra om något allvarligt händer. Exempelvis vid ett terrorbrott och stora explosioner i någon stad, där allt slås ut. Rubbet. Trafiken, telenätet, elen, värmen, vatten och avlopp är utslaget. Och butikerna måste stänga, det finns inga varor att få tag på. Vart ska man då ta vägen?

Idag har jag träffat Harriet Danielsson som driver Lanthandeln i Lidsjöberg. Affären bär sig inte vintertid och nu ska hon hålla stängt under februari. ”Ja senare i vår då blir det roligt igen, därför kommer jag att öppna den första mars för då kommer alla skoteråkare och fiskare säger hon.

Harriet, som är född i Gärdnäs flyttade till Stockholm som 14-åring och med tiden blev hon egen företagare med butik i bland annat Södermalm. Men när hon officiellt blev pensionär kom hon med make tillbaka till fädernesgården och kände att hon ville göra något för glesbygden.

–Jag hade drivit eget företag i flera decennier och kände när jag kom tillbaka till Gärdnäs att det skulle vara roligt att göra något för bygden. Jag tog över Lanthandeln i Lidsjöberg som legat nere ett antal år och ville så gärna se att den kom igång igen. Men det är inte lätt att driva en affär i glesbygden. Det är inte ortsborna man kan klara sig på, nä det är alla som kommer på genomresa. Vår sommar och höst går det bra, då har vi allt från fiskare, skoteråkare till jägare. Och många turister stannar för. Men som sagt, nu finns ingen annan utväg än att stänga en månad, februari är en allt för lugn månad, uppger Harriet.

Då börjar vi prata om, varför värdesätts inte glesbygden på ett bättre sätt än vad som görs idag.

Det verkar inte saknas pengar när man ser vad de går till, pengar bara sprids för vinden, personer med politiska uppdrag som uppbär stora ersättningar och finns inte ens i landet. Pengarna rinner ut mellan fingrarna, och största delen ser ut att gå till bedragare och de verkar gå på fri fot trots att miljonbelopp sipprat ut i sanden.

­-Jag blir så besviken på dagens system, landsbygden har man lagt åt sidan, det är något som inte berör samhället i stort. Men vad kommer att hända den dagen det uppstår problem i storstadsregionerna. Om exempelvis ett terrorattentat drabbar storstäderna, då blir folket strandsatta. De kan inte göra upp en eld i spisen och laga mat. De kan inte gå ut till gårdens vattenbrunn för att hämta vatten. De är totalt strandsatta. Här i Norrlands inland har man möjlighet att klara sig gott och väl. Man kan ha både djurbesättning och skaffa mat, inte enbart för dagen, nej för en längre tid. Det finns jakt, fiske, svamp och bär i skogen, och på den egna gården kan du odla och försörja dig.

En familj jag mötte för ett tag sedan vid Lanthandeln i Strömsund uppgav att de flyttat från Stockholm till en liten by i Frostviken. Givetvis blev frågan men hur kan ni flytta från Stockholm till en utby i Frostviken.

Ja du förstår, först bodde vi i villa i Malmö, men där blev så stökigt och kriminellt att vi flyttade till Stockholm. Men efter en tid visade det sig att där var det inte bättre. Då kände vi, nu flyttar vi till ett ställe långt från storstan. Efter att vi sökt på nätet fick vi tag på ett fint ställe uppe i Frostviken. Det beslutet ångrar vi inte för en dag.

Men det blir långa avstånd här

Det har ingen betydelse, vi behöver inte så mycket. Huvudsaken är att det känns tryggt och säkert. Det är en lugn tillvaro, vi behöver inte mera för vi är pensionärer idag. Vi har allt, frihet, naturen och möjlighet att göra vad vi vill med vårt ställe, det var ”storstadsparets” syn på landsbygdens paradis.

Men varför satsar inte Stat och Kommun mera på glesbygden och dess överlevnad, det är de som både Harriet Danielsson och jag känner. Är landsbygd- glesbygd bara ett ställe att vända blickarna till när det är kört i storstan.

Text: Barbro Ericson

Foto: Meja Svanström