Fr v Lage Erlandsson arbetsledare, Evy o Arvid Brattmyr, Alvar Knutsson skogstjänsteman och drivande eldsjäl för lägret.

”Raggarlägret” i Lövberga – fostrade storstadsbusar

nyheter

Evy och Arvid Brattmyr var föreståndare för lägret och tog väl hand om de unga grabbarna som var i 16-20 årsåldern på ett ansvarsfullt sätt. De gav både kärlek och omtanke men gav också fasta regler hur man uppför sig. Under de år som verksamheten bedrevs hade ungefär 140 ungdomar varit i Lövberga. En av grabbarna kom så småningom med som trummis i gruppen Boppers som bland annat gästade Dundermarknaden en sommar.

Det här är en gammal text som jag skrev för många år sedan men som jag anser bör få flera att uppmärksamma.

Evy Brattmyr skötte hushållet och hon blev snabbt som en mor för pojkarna som i många fall helt saknade kontakt med de egna föräldrarna. Många av dem hade haft en svår uppväxt och kom snabbt i kontakt med samhällets sämsta sidor och hamnade i dåligt umgänge. De blev brottslingar redan som barn. Att få placera dem i Lövberga var en ynnest för dem och de växte som människor. De kom från ungdomsskolor och hos Brattmyrs fick de en god uppfostran och satt i arbete som var i skogen. De tjänade pengar och fick också ett gott självförtroende. På fritiden kunde de bland annat spela pingis i Alanäs som Alvar Knutsson drog igång, Alvar var skogstjänsteman hos SCA och ytterst ansvarig för ungdomarnas arbete i skogen.

En fråga ställde jag till Arvid Brattmyr: Vad gör man för att över huvud taget klara trotsiga, tuffa brottslingar som är vana vid ett hårt storstadsliv?

-Det gäller att från första stund göra klart vem det är som bestämmer. De är sluga som attan, de ser på en gång vad man går för.  Men tyvärr hände ibland att det blev allvar, när man blev hotad med kniv och andra tillhyggen, men det gällde att inte ge efter.

Paret Brattmyr berättar också om en av grabbarna som var där, han hette Per Arne och kom från Göteborg. Han var en otroligt fin person som man minns så mycket gott om, men tyvärr, han klarade sig inte i samhället och dog strax efter han återvänt hem igen. Han hade hamnat tillbaka bland de utslagna och det gick över styr. Det gör ont att tänka på hans öde, han klarade inte av sitt liv, uppger Evy och Arvid.

En annan speciell kille som var i Lövberga har också lämnat fotavtryck som inte glöms bort. Han blev hämtad vid rälsbussen i Strömsund och när han kom till lägret gick han en runda och inspekterade. Han hade en dålig attityd, så säger han: – Ja nog kan man väl klara det här stället någon vecka. Han var hopplös, det blev många duster, uppgav Brattmyr. Till sist säger jag: Nu ska du ut härifrån och du får åka tillbaka därifrån du kommer. Då blev det en helomvändning, han grät, böna och bad att få stanna. Han blev kvar i 3,5 år och skötte sig jättebra.

Trummis i Boppers

I popgruppen Boppers ingick trummisen Ville. Han var här hos oss en tid och den första trumuppsättningen tjänade han in här på skogsarbete. Honom träffade vi ibland när han var ute på spelning.

Meningslöst våld

Med åren har brottsligheten blivit råare och tuffare. Vi har negativare bild idag av ungdomsbrottsligheten. Den medmänskliga känslan finns inte längre och då är det farligt. Det är nog därför som Evy och jag slutar nu, säger Arvid. Det blev för mycket med den siste vi hade här. Han skydde inga medel. Då kom jag till insikt att nu måste vi börja tänka lite på oss själva. med så många år inom ungdomsvården tar det på krafterna, inte i första han fysiskt men det är psykiskt krävande, uppgav Arvid.

Men paret Brattmyr ville i första hand plocka fram alla fina minnen och det med all rätt. De la ner hela sin själ för att kunna få dessa ungdomar på rätt väg. Ibland lyckades det men ibland inte. Men så är livets gång och några av de som jag intervjuade till den här texten finns inte längre ibland oss idag.

Avslutningsvis:

Det här är ännu en tillbakablick på tider som gått. Hoppas det kan vara något av läsvärde, för Lövbergalägret var mycket uppskattat ute i landet och det uppges att några som varit tiden ut i Lövberga och blev ”fria” gjorde något olagligt igen för att få återkomma till den trygga miljö de hade haft i Norrlands inland.

Vilket år lägret upphörde har jag ingen information om.

På återseende: Barbro Ericson

Arkivbild: Barbro Ericson