På Svartviken Hammerdal spelas bingo i ur och skur

nyheter

Hammerdals bingo har arrangerats sedan 1966 och har varit Hammerdals IF:s ekonomiska stöttepelare. Bingon har gjort att idrotten kunnat fortskrida på det sätt det gör idag. Här ställer folk upp och jobbar ideellt och traditionerna lever vidare trots ett idogt arbete som saknas på många andra platser. Det är intressant och se tillbaka på året när Hammerdals IF bildades och hur idrottsplatsen växte fram och utvecklades och där bland annat Joel Mässan har sitt högsäte.

Den 5:e juni 1921 bildades Hammerdals IF. Redan i augusti samma år hölls det första årsmötet med föreningen. 23 medlemmar anslöt sig vid starten. Föreningens förste ordförande blev Bernhard Lindholm. En idrottsplats ställdes också i ordning utanför samhället, ännu i vår tid kallad ”Gamla fotbollsplan”.

Frånsett själva bildandet kom byggandet av Svartvikens IP, påbörjades 1936, att bli det största som då hänt i modern tid. Dåvarande ordföranden och eldsjälen Ture Ydström gick i spetsen. Han började det hela med att skaffa mark för ändamålet och sedan var arbetet i full gång. 1938 kunde den nya idrottsplatsen invigas med pompa och ståt. Ydström själv inleder en artikel i tidningen Svensk-Idrott nr. 44 från 1938 enligt följande:

– Söndagen den 21 augusti 1938 var en stor dag för Hammerdalsbygden och Hammerdals Idrottsförening, ty då invigdes under högtidliga former den idrottsanläggning som varit under arbete i två år och som är belägen på den natursköna udde i Hammerdalssjön, vilken av ålder burit namnet Svartviken.

Ja det är lite av en intressant historia som nedtecknats och bevarats.

När Bingon drog igång för många år sedan blev det väldigt populärt och i varje större by blev det bingokvällar. Intresset och nymodigheterna lockade spelare, men då var det inte vanligt att vinsten bestod av pengar, utan det var oftast nyttosaker som man kanske hade fått någon affärsman att sponsra.

Folk åkte från by till by för att spela bingo. Det berättas om en dam som jobbade i en charkuteriaffär i Strömsund tog med sig en ring falukorv och dricka till spelplatsen för hon hade inte haft tid att äta innan hon åkte. Att spela bingo ledde till att det skapades en stor gemenskap och samhörighet eftersom man åkte från ställe till ställe.

Det blev också en vanesak vart man skulle sitta, så var det exempelvis vid bingospel på Vattudalsskolan i Strömsund. Folk var på plats flera timmar i förväg för att markera sin plats. De klistrade fast en papperslapp med sitt namn  på bordet och sedan kunde de gå därifrån och återkomma när det var dags att spela.

Och i varje bingohall var det tillåtet att röka, så man kan säga som ordspråket ”man kunde skära luften med täljknivar”. Dimman låg tät som över ett slagfält och de stackare som inte rökte, led nog alla helvetes kval. Men det kunde man genomlida, huvudsaken va ju att få spela bingo.

Som sagt, tack vare ideellt arbete är det fortfarande föreningar som arrangerar bingo och pengar flyter in, oftast till ungdomsverksamhet inom idrotten. Medan andra orter har fått lägga ner, just på grund av att för få vill ställa upp och jobba för den goda sakens skull. Men i Hammerdal håller man traditionerna vid liv och folk jobbar, annars skulle det inte bli den efterlängtade Bilbingon på tisdagarna.

Bingon hade så stor betydelse för gemensamheten bland de äldre, som i mångt och mycket oftast var ensamma, att en präst sa vid en predikan: ”Bingospelet är en välsignelse för de människor som känner sig ensamma”.

Text o foto: Barbro Ericson