Skogsfaktor Tage Nilsson hjälper Lars Theodor med flyttlasset.

När Lars Theodor fick den nya kojan

nyheter

Vad jag återger nu är från 1967, om Lars Theodor Jonsson som i unga år var  en skicklig skidåkare i världsklass. Han tävlade bland annat i Holmenkollen, Garmich, St Moritz.  Stockholms-Tidningen återgav vad den norske skidkungen Haug uttalat sig när han såg Lars Theodor i St Moritz.

”Det var en forskreckelig mensk. Aldrig har jag sett på maken”.

Lars Theodor uppgav själv att han umgicks med kända filmstjärnor och hade också varit förälskad vid några tillfällen. Men det fanns också en baksida av den glamorösa upplevelsen och medaljerna.

Han var oftast ensam, även under hans glansdagar som skidåkare, och det var visst något han själv ville. Även när han var ute i stor världen och fick ta emot folks jubel och uppskattning. Själv uppgav han många gånger:

-Jag har ju alla skogens djur inpå mig, så varför beblanda mig med folk.

Han pratade med djuren, men om han fick något svar fick man aldrig veta.

Som sagt, Lars Theodor bodde i en gammal koja som var kall, tog in både regn och snö. På våren 1967 börjad cheferna på SCA förvaltare Bengt Johansson i spetsen tillsammans med skogsfaktor Tage Nilsson att på allvar började ta tag i Lars Theodors misär på andra sidan Lill Alavattnet. De måste övertala honom att flytta till något bättre. Han blev erbjuden en annan timmerstuga som låg några hundra meter från den allmänna vägen. Det var många och långa samtal. Här blev det många övertalningsförsök, för ena gången skulle han flytta om något nytt erbjöds. I näsa stund var det nionde nej.

För att göra en lång historia kort, började den tilltänkta kojan på ”rätt” sida sjön att ta form. Kojan rustades upp ordentligt, den isolerades och det blev vedspis samt nytt golv. Han fick själv titta över vad som gjordes, godkänna och tycka till. SCAs snickare hette John Persson och han var den som skötte ombyggnaden.

Bengts fru Elsa och Tages fru Edit kom när det var dags att städa upp efter snickaren. De putsade fönster, la trasmattor på golvet och bäddade i soffan. Gardiner sattes upp och blommor i fönstret. Och när flyttlasset kom, med roddbåt över sjön, var kaffet kokat och han hälsades välkommen till sitt nya hem.

När Lars Theodor kom in i kojan utbrast han:

-Harre Gu så fint.

Han var glad över stugan och inredningen. Ödmjukt undrade han om det var möjligt att få slå fast en spik i väggen där han kunde hänga rocken. Givetvis, här gör du som du vill, blev svaret.

Med tiden blev det lite ändringar i stugan. Bland annat tog han bort plattorna och ringarna i vedspisen. Elden flammade fritt och det var väl bara en stor portion tur att inte hela huset tog eld. Vid ett besök uppgav han varför elden skulle fladdra fritt i mörkret.

-Jo du förstår, att titta in i elden är som att se en yster kvinna dansa naken. Då log han förnöjt.

 Han var slug på många sätt och slagfärdig. Vid ett annat besök skulle han få älgkött från Bolaget. Ute på gården mötte han upp och när han såg köttbiten så undrade han:

-Tror du man kok än hänn köttbitn i en nävverburk.

Ja tiden gick och Lars Theodor fick faktiskt bo ett antal år i den fina kojan ute i Alavattenskogen innan det blev dags att få komma in till Strömsund. Han behövde tillsyn och hjälp från Kommunen. Här blev det inte som förr, men det var i alla fall här han fick en god omvårdnad.

På Hembygdsgården i Strömsund finns Lars Theodors koja att beskåda,

På återseende. Barbro Ericson

PS. Det uppges att stugan låg på Äspnässkogen, men i närheten av Alavattnet.