Ett härligt sommarminne från Blomhöjden. Arkivbild Be

Godkändes inte på rättstavning – blev utan guldstjärna

nyheter

2020-06-12 Vi har kommit fram till att inte ge ut någon papperstidning inför midsommar. Tyvärr kan man säga, för många har redan börjat fråga efter den. Men på grund av rådande läge med Covid-19 har det blivit inskränkningar i mycket. Men jag kan ändå skriva lite om gamla tider, något som många ungdomar också vill läsa.

Som sagt, det blir ingen papperstidning till midsommar. Allt beror på effekten av Covid-19 som gjort att alla större arrangemang i kommunen är inställda och det blir allt för få annonsörer. Vi kör därför med vår eftertraktade sida på nätet och där vi har våra trogna annonsörer. Min ledare i tidningen har fått stor uppskattning och därför kan vi väl ta något liknande också på den här sidan.

I papperstidningens ledare har jag nästan alltid skrivit om mina upplevelser från min barndom, skolgång och händelser som ung.  Det roliga i alltihopa är att så många av dagens ungdomar vill veta, hur var det då du var ung. Vad gjorde ni och var det bättre förr. På den frågan kan jag helt spontant säga, inte var det bättre förr.

Jag tänker bland annat på skolgången och den undervisning som var då. Som alltid så klarade sig de duktiga eleverna bra, men de som var svagare i skolan fick absolut inte den hjälp som skulle ha behövts. Något som är givet i dagens undervisning.

Jag själv var då min sann inget ljushuvud i tidig skolålder och att ha rättskrivning var en fasa eftersom jag var helt borta när det gällde att stava rätt. Och då var det så att de duktiga eleverna med bra resultat på skrivproven fick sätta upp guldstjärnor i olika storlek på en väggtavla för att visa hur de lyckats bra. Vi andra som hade misslyckats satt med gråten i halsen. Gång på gång blev man hånad av den stränga läraren över hur dålig man var, det skulle nog inte alls gå bra i framtiden. ”Du duger ju inte till å stava rätt”, vad ska det bli av dig. Ja så gick det till på den tiden när jag gick i Gubbhögens skola och misslyckades. Skolan var ett straff och det blev många års ”straffarbete” kan man säga. Många stunder av underlägsenhet och gråt för många.

Så småningom blev det dags att komma till Strömsund för att börja klass åtta, med fantastiskt skickliga lärare, lärare som såg vart de skulle sätta in stöd. Då först kom vändningen och jag trivdes i skolan och det var roligt också. Allt var helt annorlunda än vad som hade varit i Gubbhögens skola, med en lärare som man var rädd för och där skolbarnen blev särbehandlade.

Att få gå i åttonde klass var ett rent nöje och inlärningen blev ett uppsving som gav resultat. Och jag minns bland annat hur glad och lycklig mina föräldrar var när det var examensdag och det var dags för skolans rektor att dela ut premier till läsårets bästa elever och mitt namn lästes upp.

Alla samlades på skolgården och det var dags för den högtidliga ceremonin, rektorn tog mikrofonen och satte glasögonen till rätta. Så var det dags, alla var knäpptysta runt omkring och så tog han listan och läste upp namnen på de elever som skulle få motta premien för studieflit. Så läser han upp mitt namn och jag fick gå fram och ta emot det ärofyllda erkännandet. En premie som jag fick ta emot som en av skolårets bästa elev. Då och än i dag kommer känslan. Tänk att jag till slut fick bevisa att också jag kunde få ett erkännande för studieflit, som det kallades.

Jag som aldrig fick någon guldstjärna att sätta upp på väggtavlan i de lägre skolklasserna, fick nu under en högtidlig ceremoni ta emot detta erkännande från skolans rektor. Vilken upprättelse, heder och ära för min egen person. Men det underbaraste av allt var nog att jag hade gjort mina föräldrar så glada.

Jag hade till slut lärt mig rättstavning och det har faktiskt betytt en hel del i mitt vuxna liv. Det är så rätt som det sägs, man får ta många törnar här i livet men det brukar jämna ut sig till sist.

Ja det här fick bli min ”ledare” för den här gången och den fick än en gång spegla vilken skillnad det kunde vara i olika skolor förr och nu. Ingen elev ska behöva känna rädsla för sin lärare utan i skolan ska man känna sig trygg och uppskattad.

Nu önskar jag och Cathrine våra kära läsare och våra värdefulla annonsörer en riktigt härlig sommar med glädje och avkoppling. Även om inte vi ger ut någon papperstidning så fortsätter vi med vårt nyhetsflöde på nätet.

Text: Barbro Ericson

affarsnyttnorr