Kåre Persson attackerad av björn – skrek i dödsångest

nyheter

När björnhonan ställde sig på den liggande Kåre Perssons rygg trodde han att sista stunden var kommen.  – Jag skrek i dödsångest och väntade bara på att björnen skulle bita mig, berättar Kåre Persson. 

Du läser nu en öppen artikel på Svenskjakt.se Bli medlem med tidning

Kåre Persson, 62, beskriver händelsen som utspelade sig på Bredgård/Västbygdens viltvårdsområde strax norr om Strömsund i måndags som en ren skräckupplevelse. – Där och då trodde jag att jag skulle dö, säger Kåre Persson. Tillsammans med östsibiriska laikan Stjernbergets Mirro var han i måndags ute på skogsfågeljakt på det cirka 6.500 hektar stora jaktområdet som i princip gränsar till samhället Strömsund på den norra sidan. – Det är en trevlig hund att jaga med som skäller både på älg, skogsfågel och annat vilt, säger Kåre Persson.

Kåre hade på Mirros ståndskall skjutit en mård som han bar på. Hunden hade fått upp nytt vilt och skällde på en tjädertupp en bra bit från där Kåre befann sig i den karga tallmarken, tre kilometer norr om Strömsund. Han tänkte genskjuta till ståndskallet förbi några vindfällor när han upptäckte något annorlunda på marken och stannade till. – Det var rivet i mossan på marken sex, sju meter framför en rotvälta. Jag trodde det var något grävlingbo intill, de brukar kunna göra så. Sedan hände allt mycket snabbt. En vrålande björn kom farande rakt ut från rotvältan mot Kåre Person.

– Det var en sådan intensiv attack. Vrålet var ett sånt där avgrundsvrål ungefär som när björnar slåss på youtube och samtidigt kom björnen i en väldans fart rakt på mig. Jag reagerade instinktivt och vände mig om och sprang, men hann inte längre än kanske tio meter innan jag föll, berättar Kåre Persson. Liggande på marken hörde han björnen komma efter. – Jag tänkte att nu är min sista stund kommen, säger Kåre Persson. Han berättar att björnen vrålade och att han satte upp armarna över huvudet och halsen för att skydda sig och samtidigt skrek allt vad han kunde. Då kände han björnen kliva upp med ena foten på ryggen.

När björnen hoppade upp på ryggen så väntade jag bara på att den skulle börja bita mig, säger Kåre Persson. Men så hörde jag något annat ljud en bit bort, björnen vände på huvudet och lyssnade och klev av min rygg. Då vände han på huvudet och kunde se rumpan på björnen som gick tillbaka mot rotvältan. Då kunde han resa sig upp och försöka ta sig från platsen. Han stannade några hundra meter bort och började fippla med telefonen för att markera platsen. Han försökte ta sig mot bilen, men påverkad av den nyligen utspelade händelsen gick han vilse på jaktmarken som han egentligen kan utan och innan. Med hjälp av karttjänsten på telefonen tog han sig till en väg och ringde en arbetskamrat som i sin tur tog kontakt med jaktledaren på området, Mikael Blomqvist. Tillsammans med ytterligare en jägare tog sig de tre tillbaka till rotvältan och kunde hitta mössa, mård och hundpejl som Kåre tappat vid björnattacken.

Hona med unge

– På spåren kunde vi utläsa att det var en björnhona och en unge som dragit ihop ordentligt med mossa och lagt sig i ide i hålet under rotvältan på andra sidan från där jag stod innan attacken, berättar Kåre Persson. Med någon dags betänketid är han förvånad att björnhonan gick till våldsam attack. – Jag tycker det är det intressanta i den här historien. Förutom att jag hamnade nära idet var attacken oprovocerad. Hunden var kanske 300 meter bort och jag stod bara där, säger Kåre Persson och fortsätter: – Möjligen är björnarna extra känsliga när de är på väg att gå i ide, men min uppfattning är att björnarna blivit mindre känsliga för kontakt med människor de senaste åren.

Mycket björn

Han berättar att han själv sett sex björnar bara i höst. – Och då räknar jag inte in björnungen som vi senare hittade spår efter, säger Kåre Persson. Jaktledaren Mikael Blomqvist berättar att de tillsammans med grannlaget samjagar björn och där sköts under hösten tre björnar och observerades ytterligare 16 under fyra dagars tid. – Nu kan det ju vara att samma björn setts flera gånger, men det börjar bli onödigt mycket björn här, säger Mikael Blomqvist. Han berättar att det observerats ytterligare många björnar i området under vår, höst och sommar samt att de under höstens älgjakt endast sett en kalv, men många ensamma kor.

Omskakad

– Nu går det ju inte att säga att det är björn som tagit alla kalvar, men några har de säkert rivit, säger Mikael Blomqvist. Det är så mycket björn här att det nästan börjar bli obehagligt. Eftersom det är så otroligt många björnar i området tycker jag det borde införas en egen licens för Strömsund med omnejd. Kåre Persson berättar att han är ordentligt omskakad efter händelsen, har rejält ont i kroppen men ändå mår rätt bra med tanke på omständigheterna. Skogsrädd tänker den före detta skogsarbetaren inte bli – han var ute på fågeljakt dagen efter händelsen. – Men när jag såg två färska björnspår i snön vände jag faktiskt på klacken och gick åt andra hållet, säger Kåre Persson till tidningen Svensk Jakt.

Upplägg: Barbro Ericson