.

”Info från SVT: Vad händer när en av Sápmis och Norges största influencers och kändisar, Erlend Elias Bragstad, ifrågasätter hela sin familjehistoria? I realityserien Röda mattan eller renar? lämnar han sitt glamorösa röda-mattan-liv för att ta reda på om han verkligen är same – eller om allt bara varit en familjeskröna han och halva släkten gått på.”

Sänds på SVT2, torsdagar 22:30 eller på SVT Play.”

-En av alla de personer Erlend fick träffa under sin samiska resa blev jag, han som sedan 1990 spelat på dansen i Stora Blåsjön i stort sett varenda år sedan dess, mycket på grund av min samiska ådra. ”Sydis-dansen” har blivit vida känt runt om i Sapmi och på Jokkmokksmarknan får sydsamerna lära nordsamerna denna fantastiska dansstil.

Jag kom ut som 25-åring och det var som att födas om på nytt. Man fick en identitet som man brottas och tampas med under sina ungdomsår, som att varför i helvetet kunde man inte vara som alla andra?! När man väl hade ältat tankarna om och om igen så kändes det som att jag skulle explodera om jag inte berättade för min omgivning, men det fick vara så och nu efteråt känns det helt fantastiskt att jag får vara precis den jag är.

Jag fick frågan i tv-programmet om just detta med psykisk ohälsa bland samer och jag tror att detta kan vara en av anledningarna, sin identitet. Jag är faktiskt lite av en expert att vara minoritet bland minoriteter, att växa upp i  fyra olika världar. Tack Gud att jag inte känner mig som en kvinna dessutom. Det tror jag faktiskt skulle ha tagit knäcken på mig men människan tål mer än vad den tror, menar JonHenric.

Personligen hade jag det största kriget med mig själv och de allra flesta i omgivningen visste ju redan om vem jag var som person, så det kan ju ingen ändra på. Sen vem jag ligger med har ju ingen annan med att göra lika lite som att jag bryr mig om vad grannarna håller på med. Visst är ”homo” och ”bög” ord som folk använder som skällsord men det bryr mig inte i ryggen. Det är inte mig dom menar. Inte varje gång iallafall, säger JonHenric och skrattar.

Strömsund och världen har i alla fall varit väldigt förstående och förlåtande och tagit mig som den lilla skit jag är så jag är oerhört tacksam och ödmjuk för detta. Det är långt ifrån alla som får känna den kärlek jag fått tagit del utav, men ingen är felfri och ju äldre jag blir, desto mer normaliserad känner jag mig, avslutar JonHenric Andersson.

Erlend tillsammans med JonHenric. Foto: Johan Norrman.