Från årets upplaga. Foto: Barbro Ericson

Joelmässa mina minnen och historia

nyheter

När jag läser Tage Levins artikel om Joelmässan och bland annat ser vilka personer som var med i arrangörsstaben under en viss tid får jag tårar i ögonen när jag ser namnet Tom Grindal. Han var min lärare i 3:e klass I Gubbhögens skola. Då var han ung och nyutexaminerad lärare och han blev med sitt nytänkande en mycket omtyckt lärare av oss barn. Men så kom den dagen han talade om för oss att han skulle flytta. Jag minns hur vi grät när han berättade om att lämna klassen.  Så småningom kom han tillbaka till skolan I Hammerdal men efter en tid drabbades han av sjukdom och gick bort I allt för tidig ålder.

Om vi går till Joelmässan runt 1976, då fanns man givetvis på plats för att se och höra de stora artisterna. Ja bara de som man tidigare sett på TV och hört på radio. Här fanns nöjet och spänningen för publiken och givetvis fanns det romantik i luften med allt det bästa inom artistvärlden.

Med dessa nostalgiska minnen så undrar man, var det bättre förr, eller…………….

Text: Barbro Ericson

Norrlands största festival?, skrivet av Tage Levin

Joelmässan i Hammerdal var på sin tid Jämtlands största sommarfest. Under åren 1946-1993 kunde upp till 15 000 personer besöka festplatserna Svartviken och Kusdalen under ett veckoslut i juli. Joel lockade med karnevalståg, modern och gammal dans, tivolin, akrobater, fotboll, friidrott, motortävlingar, Miss Jämtland, byatävlingar, Sveriges bästa sång- och musikartister och allehanda upptåg. Tältplatserna blev alternativa samhällen med ett fritt och spännande liv. Hundratals frivilliga från hela socknen engagerades i förberedelser och genomförande. Året i Hammerdal indelades i ”före Joel” och ”efter Joel”. Smeknamnet ”Joellaget” slog igenom för Hammerdals IF:s framgångsrika fotbollslag och skidåkarhjältar. ”Joel vann igen” var en uppskattande rubrik i lokaltidningarna.

De första åren blev heroiska uppvisningar i organsiationsförmåga. Att hantera 15 000 besökare på 1940-talet blev en civil jättemanöver med ett ansvar för transporter, boende och utspisning som dagens generation knappast kan föreställa sig. Privata bilar fanns knappast, det blev fem tåg per dag från Östersund och Strömsund, köer för rälsbussen från Sikås, extrabussar och cykelkaravaner för de närboende. Fullt på hotell, pensionat och i skolornas sovsalar, upp till 1 000 tält från Ede till kyrkan. Serveringar med korv, stutar, kams, tjesfil och kokkaffe längs gator, stigar och ute på Svartviksudden. Det kokade i Hela Hammerdal. Lägg därtill högtalarljudet från artisterna, jublet från friidrottstävlingar och fotbollsmatcher, vrålet från motortävlingarna och tjoandet från alla glada besökare.

Varför heter den Joelmässan?

Namnet Joel kommer från  namnsdagen den 13 juli i slankveckan mellan vårbruk och höskörd, förklarade Ivan Andersson i det första programbladet på hela 36 sidor, ”Organ för Joelmässan i Hammerdal 1946”, pris 1 kr (idag motsvarande 20 kr). Vid Joel hade av tradition Hammerdals befolkning passat på att roa sig. Nu skulle det i ännu större skala bli ”Fest, glädje, omväxling, trivsel och glada ansikten”. Joelfiguren skapades av ÖP:s annonstecknare Gunnar Westman år 1946. Ivan Andersson, Joel under decennier i egen hög person, blev symbolen för den handlingskraftige, illmarige, talföre Hammerdalingen. I spetsen för karnevalståget, presentatör på scenerna, kramande Miss Jämtlandkandidaterna. Överallt, glad och positiv. I sin enkla blågula bygdedress med korviga röda långstrumpor, sydd av skräddaren Linus Persson i Mo. I sin flintskalleperuk med den stripiga blonda frälsarkransen runt skulten, mera som en mössa, en keps vänd bakfram. Varje år spekulerades det om hur den glade Joel skulle komma farande det här året? Ridande, på rullskidor, på moped, i rymdraket? Men för det mesta omsvärmad i en vagn med långbenta Miss Jämtlandkandidater. Joel, han själv, var en viktig del av totalupplevelsen.

Joeltåget

Karnevalstågen var från början bygderomantiska festtåg med bygdedräkter, hästar, kor, getter, bupigor och getarpojkar. De övergick snabbt till karnevalståg med hawaiiflickor, tyrolare och italienska trubadurer. För att sedan bli en uppvisning i fantasifulla skämt med lokala, nationella och internationella potentater och företeelser. Alltid med en ivrigt tutande svensk eller norsk blåsorkester i täten.

Några artister

Sveriges främsta artistuppbåd uppträdde under 40 år på Joelmässan. Några exempel: Zarah Leander, Gustaf Torrestad, Tatiana Angelini, Mona-Lisa Kallberg, Git Gay, Inger Juel, Deep River Boys, George Adelly,Gus Dahlström och Bertil Englund.Sedan Anders Fugelstad, Merit Hemmingsson and her Girl Stars, Emile Ford från Västindien, Jossie Pollard, Lasse Dahlqvist, Charlie Norman show med Lasse Lönndahl, Lill-Babs (återkommande), Ann-LouiseHa nsson med Lasse Berghagen, Bosse Parnevik, Hep Stars, Hylands Hörna, Carli Tornehave, Sune Mangs, Gunnar Wiklund, Jerry Williams, Svenne & Lotta, Jeja Sundström, Stefan Demert, Shanes, Hayati Café, Riksbälgen, Älvdalingarna, Jämt-bälgen och Sollefteå dragspelsklubb. Hardda Ku Harrda Geit, Kentucky, Kingen, Björn Afzelius, Magnum Bonum, Bosse Larsson, Bobbysocks, Carola, Edin & Ådahl, Pugh Rogefeldt, Sven-Ingvars.

Hjärnorna bakom

Joel skapades av en grupp osedvanligt kreativa, oförskräckta och energiska unga Hammerdalingar: Ivan Andersson (1913-1999), Georg Jonsson (1910-1968), Nicke Zetterberg (1919-1964), Erik Lundgren (1910-1991), Olle Lögdberg (1910-1992) och K.I. Högmark (1902-1972).

De hade med framgång lärt sig handlaget i Barnensdagsarrangemangen 1943 och 1945 och Hembygdens dag De första åren ställdes särskilt stora krav på arrangörerna. Liksom under en stor militärmanöver gällde det att ordna transporter, boende och mat när det ännu inte blivit vanligt med privata bilar som kunde medge besök över dagen. I skiftande grad måste sammanlagt en 10 000-15 000 personer transporteras, övernatta och utspisas i Hammerdal.

Bland de ledande under åren därefter fanns Haldo Mattsson, Stig Andersson, Bertil Wikström, Börje Edin, Keith Wassdahl, Tom Grindal, Lasse Broström, John Signal, PG Hurtig och en lång rad andra ammerdalingar.

Betydelsen för Hammerdals IF

Joelmässan gav särskilt i början lysande ekonomiska resultat, vissa år kunde nettot i dagens penningvärde nå över 200 000 kr. Viktiga investeringar kunde göras på Svartvikens idrottsplats, hockeyrinken, badplatsen, motorklubben. Driften av Hammerdals Idrottsförening; HIF, med det viktiga fotbollslaget och de framgångsrika skidåkarna kunde finansieras. Artistgagerna blev allt saftigare, personalkostnaderna dyrare och kraven på ordning och säkerhet ökade kostnaderna. Större delen av 1970- och 80-talen gav begränsade överskott och 1990-talet enbart förluster. Lyckligtvis hade under den perioden bingon blivit en viktig inkomstkälla för HIF. Joelmässan var viktig för mer än bara nöje och ekonomi för HIF som i samband Joelmässan arrangerat tävlingar i internationell friidrott, gymnastik, fotboll, skytte, dragkamp, rodd, simning, vattenpolo, kanot, motorcykel, cykel, tennis, boxning, lieslåtter och racerbåtar samt de populära superstartävlingarna.

Omvärldens beundran över Joelarrangörernas förmåga kan illustreras med ÖP:s omdöme år 1946, som tyckte att även den mest cigarrbitande USA-impressario skulle blinka om han fick anlita Joelarrangörerna som reklamagenter på Broadway.

År 1953 ansåg ÖP att: ”Den skickliga hjärntrusten bakom Joelmässan är beundransvärd och enligt vårt förmenande borde den när som helst kunna etablera ett korrespondensinstitut med huvudämnet: Hur man blir en framstående nöjesarrangör.” Det året blev det plus 25 000 (idag 275 000 kr) i kassan.

Succén Joelmässan

Varför blev Joelmässan en sådan framgång? Idag kan vi läsa hur musikfestivaler landet runt har ekonomiska problem och läggs ner. Men Joelmässan i lilla Hammerdal fortsatte i 47 år. Det gäller att ha rätt profil, säger experterna. Vilken var då Joels profil?

Grunden bör ha varit bygdekulturen, det bygderomantiska, patriotismen, som låg till grund för aktiviter som visades upp med stolthet och värme. Den tråden var tydlig under många år, för att tunnas ut och försvinna vid slutet. Karnevalstågen har varit den kanske främsta permanenta attraktionen med utrymme för raljerande med lokala och nationella storheter, för vagnar med vinkande näpna blomsterprydda barn och gärna långbenta unga flickor i baddräkt under täckmantel av Miss Jämtland-tävling. Eftertraktat även för traktens alla lastbils- och traktorägare som fick putsa upp sina dyrgripar och glida fram längs

Storgatan med sin märkliga last. Förmågan att presentera internationella och rikskända sång- och musikstjärnor med Zarah Leander som ouppnåeligt riktmärke. Kanske även mixen med idrotts- och motortävlingar. Danserna på Svartviken som lockade tusentals under många år. Det fria livet på tältplatserna.

Ja, kanske var det ändå just blandningen av alla tänkbara förlustelser som gjorde Joelmässan till Jämtlands oslagbara och största sommarfest decennium efter decennium. Ända tills skyhöga artistgager, hårdare konkurrens, besvärlig byråkrati och nya svåråtkomliga ungdomslockelser blev övermäktiga. Men kanske kan Joelmässan ändå återkomma, med sitt stolta arv, utifrån dagens förutsättningar, som det lyckade försöket den 20 augusti 2011 visade? Det vore bra för oss Hammerdalingar, det hål i själen som saknaden efter Joel har skapat måste fyllas!

Så har Tage Levin skrivit om Joelmässan Hammerdal.