Idag är vi bortskämda

nyheter

I min hemby Lillviken berättades att någon gång under 1930-talet var många drabbade, inte minst ute i småbyarna. Det fanns många sjukdomar på den tiden och de som skadades på ett eller annat sätt kom aldrig till sjukvård utan de togs om hand på ett sätt som inte hade någon form av förskoning. Man höll sig till gamla traditioner med huskurer och tron på ”något som inte hjälpte”. Ute i byarna fanns inte tanken eller vetskapen om att ta den sjuke eller skadade till sjukvård. Avstånden var allt för långa och man trodde på gamla visdomsord och hörsägner från ”kloka gummor” som fanns lite var stans.

Hos grannen i min hemby bodde en man som hade mist sin fru när barnen var små. Han fanns själv ute i lite skogsarbete, lämnade de små hemma, och ibland så hände olyckor. Han hade två små döttrar och en dag hade en av dem bränt sig på ett ben. Det blev en stor smärta och i stället för att kyla ner området, smorde pappan in brännskadan med smör och placerade flickan ute på trappan i solstekan. Han trodde att solens värme skulle ta bort smärtan. Flickan uppges ha skrikit så fruktansvärt av smärta att en granne hade kommit till undsättning. En granne som visste bättre.

Vid samma tid, i grannhuset, hade två små barn dött av sjukdom, mamman som var helt slutkörd av allt arbete  satt uppe på nätterna för att sy barnens ”svepnad”. Under dagarna hade hon en massa arbete med ladugård med djur och hushållet att sköta. Det går inte att föreställa sig hur mång människor har fått lida med sorg och hårt arbete.

Vid nästa tillfälle kommer jag skriva om mamman som dog på grund av läkarens felbehandling och lämnade ett barn på några dagar efter sig. Hur dottern i huset på 12 år fick ta hand om alla syskonen, inte den minsta som en släkting tog hand om.

Jag har också fått höra att min morbror som jobbade i skogen hade drabbats av en sårskada i benet efter att ha huggit sig med yxa. Han fick ett rejält jack i benet men att åka till sjukhus fanns inte på kartan och det var för givet att klara situationen själv. Han hade med sig synål och björntråd och sydde ihop såret själv där ute i skogskojan. Det här var inget unikt för honom utan så var det på den tiden. Ingen bedövning, inga infektionsmedel eller mediciner. Efter att ha sytt ihop såret var det bara att gå ut i timmerskogen igen.

Om man nu lägger allt åt sidan och försöker sätta sig in i alla dessa tragedier, så måste väl de flesta inse hur bra vi har det.

En återblick från barndomens berättelser.

Text: Barbro Ericson