Föräldraansvar – går inte att överlåta

nyheter

DEBATT | SKOLA.

Häromkvällen var jag på ett möte i barnens skola. De vanliga punkterna fanns med, maten, tryggheten, skolgården och vikarier. Och så punkten som beklämde mig så pass att jag ville ställa mig upp och skrika. Lärare som blivit sjukskrivna på grund av hot från föräldrar. Vilken förälder mobbar och hotar en lärare till sjukdom?

Jag har alltid varit otroligt tacksam för barnens skola. Att vi har ett skolsystem som gör att våra barn får kunskap, mat och trygghet, varje vardag. Att det finns människor där som tar ansvar för mina barns välbefinnande, säkerhet och nyfikenhet. Som kramar, lyssnar, lär ut och bryr sig, skriver Maria Celin.

Visst har det funnits tider med icke utbildade vikarier, strul och underbemanning men barnen har så klart klarat det. Vi har aldrig känt otrygghet och framför allt aldrig ilska.

Det finns en enorm rädsla från de vuxnas sida att säga ifrån till sina och andras barn. Som att man är rädd att barnen ska bli ledsna och sårade. Eller är det ren lättja?

Vi har det för bra i Sverige

Maria Celin fortsätter:

-Jag kan bara koka ned detta till att vi har det för bra. Det är enda anledningen till att någon kan skälla ut en lärare till sjukskrivning. Vi är så in i bänken bortskämda att vi inte ser allt det fantastiska vi har, att någon ens har mage att gnälla och än värre bli förbannad.

Men uppfostra våra egna barn det kan vi inte. Man gnäller på skolan att det är stökigt på lektionerna. Att barnen inte lyssnar, inte kommer i tid, är kaxiga mot lärare, uppger Maria Celin. 

Det här är inte fullt ut den text som Celin skrivit, men fullt tillräckligt för att börja undra, vart é vi på väg? 

Kan inte annat än blicka tillbaka

Det faller på sin plats att blicka tillbaka på skolordningen ”förr i tiden”. Det var diceplin och ordning i skolan. Eleverna såg upp till lärarna och ingen satte sig upp mot de vuxna i skolan. Då pratade man aldrig om mobbing, då var det små handgemäng bland pojkarna på rasten, men när det var lektion var det knäpptyst i klassen och läraren undervisade.

Skolbarnen hade nästan alltid sin mamma hemma och det var en trygg tillvaro, trots att det var ekonomiskt knapert på många håll. Men det var i alla fall givet att barnen skulle uppfostras i hemmet. Inte i skolan. Det känns katastrofalt när man numera daglig dags informeras om våld i skolan och om lärare som känner sig otrygg på arbetsplatsen. 

Är det här samhällets fel att det går åt skogen inom skolan i allt snabbare takt. Ja i vissa delar är det så. Som sagt, förr fick lärarna säga ifrån, ja till och med ta ungarna i örat, men med tiden har lagar och förordningar luckrats upp och nu ska läraren nästan be om ursäkt om de tillrättavisar en elev. Läraren har inte samma goda status längre för de har inte mandat att ”ta i” . Skulle de göra de, ja då blir det en anmälan, vilket eleven vet om och utnyttjar situationen till sin fördel. 

Det har med tiden blivit så att föräldrar och barn sätter normerna för skolan. Vilket lett till att många föräldrar anser att det är skolans skyldighet att ”fostras och uppfostras” deras barn och då blir lärarna ”slagpåse”.

Det måste till en skärpning där föräldrarna måste inse sitt ansvar att fostra sina barn, för det går inte överlåta föräldraansvaret på någon annan. 

Text: Barbro Ericson