Flyktingloppet – idén kom som eld och lågor

nyheter

Att Norge hade utsatts för krig med människor på flykt var något som Olof Harald Sandström från Gäddede ville göra till påminnelse genom att arrangera ett tufft långlopp i samarrangemang med norrmännen.  Sagt och gjort, trots stora motgångar och en massa byråkrati så blev det ett resultat som än idag är en tävling som blivit vårvinterns höjdpunkt i skidspåret och för åskådarna.

Här återger vi några händelser som nedtecknats i en Minnesbok. Idag finns ingen av dessa män kvar i livet men har däremot barn och barnbarn som kan återge en del. Arnold Elvseths dotter, Ann Britt Elvseth Engström som bor i Strömsund har hjälpt oss att ta fram textmaterial.

I minnesboken framgår att det var Olof Harald Sandström som kom med den genialiska idén att dra igång Flyktingloppet och han intervjuades av Gunnar Solum om hur Flyktingloppet skulle bli en realitet.

Idén kom som eld och lågor

–Tro det eller inte – idén fick jag då jag en kall dag höll på att lägga ved i ugnen. Fråga inte varför just då. Den bara slog ner. Enda sammanhangen med eldningen var väl den att jag blev ”eld och lågor”. Jag drog direkt till Nordli och diskuterade idén med Arnold Elvseth och Leif Sander Aagård om ett gemensamt arrangemang på skidor med Nordli, men det konkreta motivet hängde liksom i luften.

Som sagt – i Nordli var Leif Sander Aagård och Arnold Elvseth strax full av entusiasm, men lite anade vi denna kväll vilka problem som måste lösas för att få till stånd en sådan tävling. Heller inte kunde någon av oss drömma om att vi stod i startgropen för en succé som skulle bli av enorm betydelse för såväl bygderna som gränssamarbetet.

Arkivbild Barbro Ericson. Från starten i Norge

Från början var tanken om ett lopp i flyktingars spår från Kveli och över till Gäddede, men i Nordli tyckte man att detta blev för kort sträcka. Ett minneslopp i flyktingars spår måste förbindas med en starkare insats från deltagarnas sida. Det var så rätt, så rätt, och därmed blev det start i Sandvika och 39 kilometer i stället för 15 till 20 kilometer.

Men ännu1950 var det ju pass- och tullproblem att slåss med. Sandström fortsätter berätta:

–Först måste vi ta kontakt med såväl landsfiskal/lensmann som tullare och skidförbund Det skulle ju vara rena vansinnet om löparna skulle stoppas på gränsgatan och visa pass samt förtullas. Jag drog ner till tullverket i Namsos och efter mycket om och men kom det klarsignal därifrån. Men pass hade man satt som krav att alla skulle ha. Det skapade problem, inte minst för svenskarna där långt ifrån alla hade ordnat med sådana handlingar. Det vankade såväl ordinarie pass som kvitton från kyrka och präst på medborgarskap. Jag minns första året då bussen med löparna blev stoppad vid tullstationen och jag vandrade ut med famnen full av pass och papper.

Likväl saknades en del och jag måste då kvittera för att var och en av de svenska löparna skulle passera gränsen tillbaka samma dag. Utan detta kvitto skulle löpare utan pass tvingas hoppa av och vända åter.  Samma sak också på den norska sidan. Detta bråk och även övriga svårigheter gjorde att många ansåg idén om Flyktingloppet vara dödfödd och att det aldrig kunde bli någon tradition.

Sten Arne Enarsson Gäddede var arrangörsstaben trogen under många år och här visar han en affisch inför Flyktingloppet 1951. Foto: Barbro Ericson

Och här har vi Tv Ulrica Hansson och Bente Bruvoll från organisationsstaben från 2025 års tävling. Foto: Barbro Ericson

-Och hur blev det med namnet Flyktingloppet? – Jo, visst blev det bråk också här. Skidförbundet ville ha namnet Fredsloppet och höll envist på detta. Jag nekade och sa att det skulle vara Flyktingloppet, berättade Olof Harald Sandström inför genomförandet av första loppet 1950 till intervjuaren Gunnar Solum.

Flyktingloppet var under första tiden ett lopp enbart för män och först 1964 introducerades en damklass på 15 km.

Fortsättning av uppkomsten av Flyktingloppet följer inom kort.

Upplagd text: Barbro Ericson