Flottningens historia från sjöar och vattendrag
nyheter
2025-07-4 Att få virket ner till kusten där sågverken låg var flottningen enda sättet att klara transporten dit ner. I första hand var det till sågverken i Sundsvallstrakten som hade börjat etablera sig i allt större omfattning. Flottningen i Jämtland drog igång redan på 1700-talet och i Strömsunds kommun gick de sista stockarna 1982. På Hembygdsgården i Strömsund finner man en utställning om flottningen, ett farligt men också ett glamoröst arbete med status.
Arbetet som flottare var hårt och farligt på många sätt och på den tiden fanns inga som helst säkerhetsåtgärder utan arbetet utfördes av snabba, starka och modiga män som sprang på och mellan stockarna för att styra upp timret som fastnat i varandra. När timret skulle utöver vattendrag och strömmar hände ofta att stockarna fastnade och det bildades ”en timmerbröt” då gällde att med båtshake och handkraft försöka skilja stockarna åt och få dem att lossna och flyta vidare i strömmen. I bland blev timmerbrötarna så stora att de gick inte att lossa dem på annat sätt än att de sprängdes med dynamit.
I en gammal artikel från ÖP 1974 uppges att den då 80-årige ”Flottar-August” hade varit med om en olycka där fyra personer hade dödats i samband med att bröten gick. Det var många flottare som skadades, män som drunknade eller klämdes ihjäl. Den värsta olyckan inträffade på Ormsjön, Dorotea där 14 män miste livet när en överlastad flottarbåt kapsejsade.
Ja flottningsarbetet var hårt och ofta fick männen jobba dygnet runt och när det äntligen fanns möjlighet till vila var det att lägga sig ute i det fria. Några baracker eller bostäder fanns inte på den gamla tiden, de kom längre fram, någon gång under 1950-talet.
Det påstås att även om flottningsarbetet var tung och farligt fanns ett skimmer av romans kring arbetet och männen som gick i land längs flottlederna blev flitigt uppvaktade. Och det fanns status i arbetet. Den välkände artisten ”Snoddas” Nordgren framförde låten Flottarkärlek som han sjöng vart än han uppträdde och en annan sång som bidrog till romantiseringen av flottarlivet var låten ”Sången om den eldröda blomman”, som handlade om en flottare och hans möten med olika kvinnor längs älven.
Den sista flottningen i Strömsunds kommun gick längs vattendragen ner till kusten 1982 och därefter gick man över till att transportera virke via järnväg och lastbil. Ett betydligt billigare och effektivare transportmedel.
Nicklas Höglund med rötter i Siljeåsen har i en bok skildrat flottningen och en flottares arbetsliv på Flåsjön. En intressant och läsvärd bok.
Det var en kort sammanfattning om livet som flottare och på Hembygdsgården finns nu en utställning om flottningen uppsatt av Radio Strömsund med Pär Sundberg, tillsammans med flottarna Leif, Jörgen och Ingemar (Mallen).
Text: Barbro Ericson
Foto: Cathrine Ericson /från utställningen/
Kommentarer är avstängda.