Billigaste alternativen prövas sällan vid stora infrastruktursatsningar

nyheter

Svenska staten satsar årligen ungefär 25 miljarder kronor på ny infrastruktur, uppges i ett pressmeddelande.

Sedan 1997 ska planeringen av alla infrastrukturprojekt bygga på den så kallade fyrstegsprincipen, som förenklat innebär att Trafikverket ska undersöka om billigare och mindre omfattande insatser kan möta behoven innan om- och nybyggnation beslutas.

Riksrevisionens granskning visar att Trafikverket inte alltid följer fyrstegsprincipen. I ungefär hälften av de granskade projekten har inte de billigaste och minst omfattande alternativen, så kallade steg 1-åtgärder, prövats innan Trafikverket har beslutat om om- eller nybyggnationer.

– Det hör till undantagen att de billigare åtgärderna prövas först, för att se om de kan tillgodose behoven. Steg 1-lösningarna ses snarare som komplement till dyrare åtgärder, säger Ingemar Delveborn, projektledare för Riksrevisionens granskning.

Den främsta orsaken till detta bedöms vara att Trafikverket saknar mandat att genomföra många av steg 1-åtgärderna. Framför allt gäller det insatser för att minska trafikvolymer eller efterfrågan på transporter, där till exempel avgifter, skatter, subventioner och övergripande samhällsplanering kan vara nödvändiga åtgärder.

–Trafikverket behöver analysera och föreslå åtgärder ur ett systemperspektiv. Eftersom myndigheten inte förfogar över alla de nödvändiga verktygen för att förändra efterfrågan behövs också ett tydligare stöd av regeringen, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Granskningen visar även att fyrstegsprincipen inte används trafiköverslagsgripande i den utsträckning som riksdagen har beslutat, och att kvaliteten på de åtgärdsvalsstudier som ligger till grund för planeringen av transportinfrastrukturen behöver förbättras.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att förtydliga för Trafikverket hur fyrstegsprincipen ska användas, och vad det innebär att steg 1-alternativ ska prövas före steg 2-alternativ etc.