Är Eliasson rätt person att leda säkerheten

nyheter

I tidningen Örnsköldsvik Allehanda har Marcus Bohlin skrivit om nackdelar med den nya Polisorganisationen som vi återger eftersom Jämtland och Strömsunds kommuninnevånare drabbas i stor omfattning. Det är en fråga som nötts och blötts av bland andra kommunledningen men ännu har inte Polisledningen förmått sig inse samhällsfaran.

”Polisen har genomfört en omorganisation av större mått. Från den 1 januari 2015 har de 21 lokala polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen och SKL (Sveriges kriminaltekniska laboratorium) slagits ihop till Polismyndigheten. Verksamheten är nu indelad i sju regioner – i stället för som tidigare länsvis – där Västernorrland ingår i det som kallas Region Nord, tillsammans med Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

Som vi har kunnat läsa på nyhetsplats på senare tid så har denna nya organisation och geografiska indelning skapat problem. Till exempel har poliser kommenderats ut från Östersund för brott begångna i Örnsköldsvik – det är en sträcka på närmare 30 mil.

Läs mer: Inbrott i Sundsvall – men polisen skickades till Östersund: ”Polismyndigheten är ett skepp som sjunker.”

Ett problem ska enligt poliser som tidningen har talat med vara att den regionledningscentral (RLC) som är placerad i Umeå inte är närmare bekant med geografin i hela den stora regionen. Det går att förstå, det är klart att den gamla länskommunikationscentralen hade bättre kolla på geografin i Västernorrland än vad man har i Västerbotten. Men att det går att förstå innebär inte att det går att acceptera.

Visst kan det vara som Benny Rinnström (chef för RLC i Umeå) och Börje Öhman (presschef för den nordliga regionen) sa i en artikel i ST nyligen, att det handlar om inkörningsproblem som uppstår i en ny organisation. Så är det ofta när stora organisationer görs om i grunden. Problemet är bara när det går ut över en så basal verksamhet som polisens.

Läs mer: Polischefen om kritiken: ”Jag vill påstå att det inte är så illa.”

Polisverksamheten är en av statens absoluta kärnverksamheter och medborgarna måste veta att polismyndigheten är organiserad så att den på bästa möjliga sätt kan se till att lag och ordning upprätthålls. Blandar man ihop Strömsund i Jämtland och Strömsund i Västerbotten – för att ta ett exempel som Benny Rinnström, själv tar upp – så är det upplagt för problem med myndighetsutövningen.

Det är inte att ta i för mycket att säga att polisen befinner sig i kris. Till de ovannämnda problemen kan läggas fler: Till exempel att mängden brott som klaras upp inte har ökat trots att antalet poliser har ökat de senaste åren. Att många poliser har sagt upp sig eftersom de är missnöjda med sin arbetssituation. Att allmänhetens förtroende för polisen har rasat och att kritiken mot rikspolischefen Dan Eliasson inte har varit nådig.

I en intervju i Aftonbladets nätupplaga sa inrikesminister Anders Ygeman (S) i våras: ”Omorganisationen har det här året ut på sig att visa sina fördelar, målet är ju tryggare medborgare och minskad brottslighet, det är ju inte omorganisationen i sig som är målet.”

Nu är jag sannerligen ingen expert på hur polisen ska organisera sig för att på bästa sätt lösa sina uppgifter, men det är svårt att se att polisen skulle gagnas av att åter genomgå en stor organisationsförändring med nya rutiner som brister och nya inkörningsproblem. En återgång till länspolismyndigheter lär heller inte vara aktuell eftersom det var missnöje med den modellen, samt den övergripande processen med indelningen av Sverige i nya regioner, som var anledningen till att den nya organisationen sjösattes. Samtidigt kan man inte hålla fast vid dagens organisation om problemen visar sig vara mer än bara inkörningsproblem.

Det blir en svår nöt att knäcka för Polismyndigheten och frågan är om Dan Eliasson är rätt man för uppgiften.