Älgen sätter sina spår

nyheter

Det är inte enkelt att bedriva skogsbruk när betesskadorna förstör föryngringar av tall och nu också på gran. Något som skett på Ingemar Mårtenssons marker i Gärdnäs och det var dit exkursionen gick för att visa hur älgen gått fram. Det enda som kan lösa problemet är att få en högre tilldelning från ÄSK, något som inte han fått gehör för.

Norrskog tar älgbetesskadorna på stort allvar och därför ordnades ett möte på Bygdegården i Alavattnet för att sedan bege sig till skogarna vid Gärdnäs mot Näxåsen. Där är Ingemar Mårtensson en bland flera privata skogsägare och han är upprörd över skadeläget och hur ÄSK missköter  uppdraget.

–Jag har fått tilldelningen av älg sänkt de senaste åren och den låga tilldelningen gjorde att på en dag var jakten över i höstas. Ändå har jag sökt hos mitt nuvarande ÄSK om ökad tilldelning eftersom det finns för mycket älg på området och de stora skador de gör på ungskogen. Men jag fick nej till, det blev ingen ökning. Då försökte jag få ansluta mig till det andra intilliggande ÄSK men där fick jag inte komma med, svaret var att jag inte skulle räkna med någon högre tilldelning bara för att jag kom dit. Nu ska jag visa hur verkligheten ser ut och hur man drabbas som privat skogsägare när älgstammen är för hög, uppger Ingemar Mårtensson som är upprörd över tillvägagångssättet vid tilldelning.

Med på exkursionen fanns förutom Norrskog bland annat Skogsstyrelsens representanter och andra skogsägare samt ett antal övriga intresserade.

Med jämna mellanrum görs ÄBIN, älgbetesinventering och nu kommer mera pengar att läggas på inventeringen. Där kan man ta fram och utläsa älgens påverkansgrad genom utlagda provytor. Älgobsen på varje jaktområde är ett bra styrmedel när nästa års tilldelning skall läggas och sköts den seriöst är det ett bra hjälpmedel.

Att börja bespruta toppskotten på ungtall och gran för att älgen skall hålla sig borta är ingen långsiktig lösning. Det kan en liten skogsägare kanske göra några år i rad men sedan när det upphör är älgen där och betar.

Dessutom har skogsägare uppmanats att sätta mera tallplant i stället för att sätta gran på mager tallmark. Något som kan ses som lite märkligt är att då har man större områden där älgen kan äta och inte koncentrerar sig på små områden och äter i stort sett allt. Det uppges att på södra delen av Sverige så har man anammat detta råd och storskogsbruket verkar också ha lyssnat på det örat.

Att hantera en livskraftig älgstam verkar vara lika svårt idag som för 30 år sedan. Nu under några år har man börjat hålla tillbaka avskjutningen på stora tjurar i september och det skall enligt Skogsstyrelsen bero på att man därmed får upp en stark och livskraftig älgstam genom att spara stora tjurar till efter brunsten. Samtidigt som jägarkåren deltar i jakten under en längre tid, för finns det vuxna kvar längre fram mot hösten, då är det mera spännande att delta. Då kan man ha chans på den där stortjuren som sparades i september.

Enligt forskare Göran Cederlund vid Östermalma som lade många älgprojekt just till Strömsund med omnejd, framhöll att man ska inte börja urskilja och gallra vad som ska skjutas bland älgarna. De djur man har skottmöjlighet på ska man fälla.

Ja, det här med älgjakt kontra betesskador är en svårknäckt nöt. Ena gången visar sig älgstammen vara på nedgång och vid nästa bedömning är den i ökande takt igen. Balansen är det svåra i många sammanhang men särskilt när det gäller älgjakt.

Det var i alla fall en intressant information som Norrskog hade ordnat men det var väldigt få som ställde några frågor vilket ordföranden för Strömsunds sbo Maria Grill var lite besviken över.

Text: Barbro Ericson

Foto: Thomas Mårtensson Norrskog