Det första fallet av CWD i Europa upptäcktes hos en vildren i norska Nordfjella 2016. I Norge har ett omfattande övervakningsprogram inletts för att kartlägga förekomsten av sjukdomen och till dags dato har nästan 40 000 vilda hjortdjur och tamrenar testats. Totalt har man hittat 22 CWD-infekterade djur, de flesta vildrenar i Nordfjella där det första fallet konstaterades. Man har också kunnat bekräfta att vildrenarna i Nordfjella haft den ”klassiska” smittsamma varianten av CWD som är känd från Nordamerika.

Utöver de infekterade vildrenarna har man i Norge konstaterat fyra fall av CWD i områden utanför Nordfjella, hos tre älgar och en kronhjort. De djuren var 13-16 år gamla och sjukdomsbilden avvek något från den hos vildren. En hypotes är älgarna och kronhjorten haft en ”atypisk” form av CWD som skulle kunna uppstå spontant och som inte behöver vara smittsam på samma sätt som den klassiska nordamerikanska varianten. Det kommer dock krävas omfattande forskning innan man vet om hypotesen stämmer.

Den finska älg som nu konstaterats ha CWD var 15 år och hittades död. Den hade den atypiska form av CWD som man hittat hos älg i Norge. I Finland har hittills ca 2 500 djur provtagits för CWD.

I Sverige har Statens Veterinärmedicinska Anstalt börjat provta hjortdjur för CWD. Drygt 340 djur har provtagits och man har ännu inte hittat något positivt fall.

Klassisk CWD är en smittsam prionsjukdom som infekterar hjortdjur. Smittämnet – prioner – överförs genom direktkontakt mellan djur eller via miljön. Miljösmittan uppstår genom att prioner utsöndras av infekterade djur, exempelvis via saliv, urin och avföring. Prioner kan anrikas i miljön och förblir smittsamma i flera år. Det finns inget botemedel eller vaccin, och alla infekterade djur dör.

Det finns inga kända fall där annat vilt än hjortdjur, tamdjur eller människa smittats av CWD. Risken att människa ska smittas bedöms som mycket liten.