Fernando Mesee vill stanna i Strömsund. En plats där han ser en framtid.

Fernando Mesee vill stanna i Strömsund. En plats där han ser en framtid.

Fernando får inte stanna i Strömsund-får avslag hos Migrationsverket

nyheter

2019-01-15 Fernando Mesee ska utvisas enligt beslut från migrationsverket. Nu försöker vännerna stopppa utvisningen genom en namninsamling som ska skickas till migrationsverket och högsta domstolen. De vill att Fernando Mesee ska få stanna i Strömsund. -Han har verkligen gjort allt för att integrera sig i samhället. Han har lärt sig språket, gått gymnasiet och fått utbildning. Hans vänner, arbete och framtidsdrömmar är här, han vill bl.a. plugga till socionom, skriver en av hans vänner i ett facebookinlägg.

Fernando är 20 år och bosatt i Strömsund. Det är här han sett sin framtid växa fram. Nu tvingas han återvända till Malabo, huvudstad i Ekvatorialguinea, efter åtta år i Sverige.

-Att alltid få samma svar från Migrationsverket tär på en, det får en att vilja ge upp, säger Fernando.

Migrationsverkets beslut grundar sig i att han inte anses ha några skyddsbehov i och med att det inte är krig i landet han kommer från. Det finns ännu inget beslut för när utvisningen ska ske. Antingen lämnar han landet frivilligt eller så utvisas han under tvång.

Vänner till Fernando berättar i ett mail till Affärsnytt om hur hur de känner inför migrationsverkets beslut om utvisning:

-Han är helt förstörd. Hans trygghet ligger här hemma i Sverige, Strömsund. För honom att tänkas att lämna blir han sorgsen och ser ingen hopp. Det finns en stor rädsla att fara ”hem” Han minns inte hur det var där, han var väldigt ung. Framtiden ser mörk ut om han nu utvisas. Eftersom han flyttade från Guniea för mer än 10 år sen så han vet inget där.

Hur lärde ni känna Fernando?

-Han kom till en gång hem till oss med min kusin! Därifrån började vi känna varandra ända till nu, sen så blev han helt plötsligt en bro!

Där jag hjälpte honom med allt han behövde och han ansåg min familje som hans!

-Jag träffade Fernando när jag gick i mellanstadiet, gick 6:an nu går jag sista året i gymnasiet. Vi pratar samma modersmål och hade mycket gemensamt. Våran lärare Carla gjorde många saker för så vi blev som en liten familj. Jag hade bott här i Sverige, strömsund i 4år så visade honom runt i Ström. Åren gick och vi var bra vänner sen dess ser jag han som en store bror som finns alltid där för en.

-Det känns fruktansvärt. Jag förlorar min bror, trycketen jag har haft. Jag ha ingen blodrelaterad familj i Strömsund och han kommer så nära som man kan. Vi leva i en värld utan gränser där en rättvist fördelning av resueser fördelas globalt.Ett rikt samhälle som inte tar emot de människor som behöver har inte utvecklat humanism, alltså ett outvecklat samhälle.  Att göra allt för att integrera sig i samhället borde belönas inte straffas!!

-Alltså det känns tomt att förlora någon som man ha känt i 8 år så här plötsligt!

Han är en del av oss nu, utvisas han det är som att man har förlorat en arm från kroppen!

Så det känns redan tungt innan han åker om nu han gör det, tänk dig efter!

Han är en del av oss nu, finns inget annat!

Dagarna nu känns omöjliga att leva, det går inte att äta, sova och fira min egen födelsedag som är idag. Det känns hopplöst. Man firar något för se fram emot något man gillar, nu känns det som allt är mörkt och det finns ingen ljus i tunnel. Minna vänner är min familj utan de är jag ingenting, skriver Fernando.

I skrivande stund har cirka 790 personer skrivit på namnlistan.

-Så snälla, vi skulle vara evigt tacksamma om ni kunde ta nån minut att lämna ert namn så att denna mardröm inte händer, skriver en av Fernandos vänner i ett mail till Affärsnytt Norr.

Vill du skriva på, klicka på länken. https://www.skrivunder.com/bradskandehjalp_var_van_fernando_att_fa_stanna_i_sverige?uv=12923074&utm_source=fb_share

affarsnyttnorr